Livet efter

RSS Feed Besök Bloggen

Artiklar: 1-30, 31-60, 61-90, 91-120, 121-150

Nyfiken?
2009-09-23 07:07:00
Annanan skrev:"Åh vad glad jag blir att höra från dig!Men hur vågar du påstå att det finns så mycket som en möjlighet att INTE låta oss få veta mera om det roliga projektet?!Som jag önskar er lycka till med!!"Hm? Annanan. Jag tror man lugnt kan utgå ifrån att det inte har något att göra med vare sig scrapbooking, fotografering eller målning. Du har säkert gissat att vi skriver. Vad vi sedan ska göra med det skrivna är ännu höljt i dunkel. Kanske ska vi erkänna att vi skriver hellre än bra, kanske ska vi starta en ny blogg eller i våra vildaste drömmar ? ge ut en bok. Efter ca 70 sidor har vi fortfarande kul med vår alldeles egen hjltinna och hjälte... Så vi får väl se...I´ll keep you posted?

Tyst här
2009-09-22 19:51:00
Jag lever och faktiskt mår jag ganska bra. Ganska ofta.Det kommer inte bli så mycket mer skrivet här på ett tag till. Jag håller nämligen på med ett roligt projekt tillsammans med den här bloggens ägare. Kanske, kanske inte, man vet aldrig, så kommer ni få veta mer om det projektet när det blir klart.Kram alla goa, kära bloggvänner!

My mama sais?
2009-05-09 13:52:00
Kommer ni ihåg den? ?My mama sais life is like a box of chocholate, you never know what you get??MIN mamma säger att det betyder tur att trampa I hundbajs. Jag antar att hon på sätt och vis har rätt för hundägare nuförtiden brukar ta upp sina älsklingars avföring rätt duktigt. Så nog måste det väl vara någon form av extrem? tur? att ha oturen att trampa i något dylikt. Fast jag kan inte låta bli att tycka att det mest lukar illa?Men jag lydde min mammas råd och köpte mig en trisslott. Nu gäller det bara att ta reda på om jag kanske är miljonär nu? eller? ännu värre, tänk om ni får se mig på TV? Hm? Kanske ska slänga lotten.Annars? måste jag fråga. Hur kommer det sig att det luktar mat i hela byhålan när jag är som hungrigast?

Jo...
2009-05-09 13:52:00
...jag är kvar. Jag har inte deppat ihop helt.Men det är lite mycket som händer nu och varken tid eller ork räcker till. Men jag återkommer snart...Till dess önskar jag er alla kära vänner en riktigt skön Valborgshelg!

En av de andra dagarna
2009-04-21 16:11:00
Det finns bra dagar också. Dagar då livet lever och jag lever med det. Dagar då det är nästan okej. Då jag faktiskt inte mår illa av tanken på att det är detta som är livet. Dagar som jag inte ens tycker synd om mig själv och då jag till och med kan ta utmaningarna och irritationsmomenten med en klackspark och inte bara låtsas skratta åt mig själv när något inte fungerar eller blir knepigare än tänkt. Dagar då jag inte tänker på hur mycket som gått förlorat.Då det inte gör fullt så ont längre.Men det är inte de dagarna jag har ett behov av att krypa ihop i ett hörn och begrava mig i tankar om hur det skulle kunna vara och hur det borde vara. Det är inte de dagarna jag har ett behov av att skriva för att skrivandet tycks vara den enda ventil som åtminstone för tillfället lättar på det där trycket som ibland nästan får mig att explodera.På de sistnämnda dagarna skulle jag kunna publicera ett inlägg som skulle kunna lyda såhär ungefär; "I´m faling in love with your favourite song, I´m ...

Bra, bättre, sämst
2009-04-16 07:07:00
Bra:Skyltar som talar om att saker och ting är nymålade.Bättre:Människor som talar om att saker och ting är nymålade.Sämst:Skyltar som talar om att saker och ting är nymålade. Som jag varken ser eller kan läsa.Människor som talar om att saker och ting är nymålade. Fast ungefär fyra sekunder för sent.

Påsken och apoteket
2009-04-14 20:58:00
Så fort påsken försvann! Det var knappt jag hann med att stoppa i mig allt godis och så var den över.Jag hoppas att alla mina snälla bloggvänner haft en lika skön och avkopplande helg som vi har haft? Tack för alla snälla kommentarer till mitt förra inlägg. Ja, mina känslor kanske är mänskliga och rent av normala, men inte är de vackra...Vi började helgen redan på torsdagen och var lediga båda två. Den dagen gjorde vi absolut ingenting. Låg kvar länge i sängen, åt stor och mysig frukost och satt sedan i trädgården och njöt av solen. I alla fall gjorde jag det. C satt och gormade över alla löv vi tydligen borde ha krattat och allt annat som vi borde gjort. Jag låtsades att jag inte hörde. På fredagen däremot hade han helt bestämt sig för att här skulle arbetas och göras fint i trädgården. Jag hittade säkert på ett dussin ursäkter till varför vi inte skulle göra det just den dagen men han köpte ingen av dem. Tvärt om. Och han tvingade mig att hjälpa till! Jag som inte ens gillar trädg...

Jag är en hemsk människa.
2009-04-07 15:57:00
Jo, det är jag . Och jag skäms.Det är inte så att jag inte försöker hitta ursäkter för mitt beteende, och inte för att jag inte också gör det? men ska jag vara ärllig så är jag bara hemsk.Vi var i Stockholm igår. Det var en vacker dag, solsken och lite härlig vårvärme. Efter dokton tog vi en promenad i city, bland alla turister och stressade stockholmare och jag höll krampaktigt i C och försökte att tänka på alla människor som jag var övertygad om snart skulle springa rakt på mig. Eller ännu värre, snubbla över min käpp.Doktorn var på sitt snälla humör och sa inget oroväckande. Allt var som det skulle enligt henne. Jag instämmer ju inte i det där men jag antar det faktiskt inte spelar någon som helst roll. Jag har ingen vetorätt, trots att det är mitt liv, mina ögon, vi talar om.Vi satt i väntrummet en ganska lång stund innan jag blev uppropad. C höll hårt i mig, precis som om han visste att jag hade planer på att ställa mig upp och gå min väg? springa helst. Och han lade en extra l...

Våren är här
2009-04-07 04:27:00
Ja, det är vad alla pratar om just nu. Våren är här. Äntligen. Var den här vintern längre och kallare än vad vi är vana vid, eller är det bara jag? Är glädjen över värmen lite större än förra året? Eller är det bara jag?Igår var jag och C ute och gick en promenad i solskenet. Nu kan man känna solens värme mot ansiktet, det är verkligen nästan som vår. Men bara nästan. Det är varmare, fåglarna kvittrar lite annorlunda men? Det är inte vår i luften.Varje årstid, utom kanske vintern har sin egen doft som jag känner mest intensivt alldeles i början. Och än doftar inte våren. Kanske är det knoppar på träden, kanske har någon enstaka snödroppe tittat upp, men den där skira, ljusa doften som är vår är inte här än. Fortfarande ligger vinterns grus kvar och ställer till en hel del besvär, fortfarande är det is i vattenpölarna på morgnarna och is på sjöarna?Är jag lite pessimistisk nu? Men snart kommer ju våren, den är på väg?Alla tycks vara uppfyllda av våren. De största samtalsämnena just n...

Earth Hour
2009-03-30 07:22:00
Helger blir sällan som vi planerat dem, inte ens när vi inte har några planer. Det enda man kan vara säker på att är att de alltid är för korta. Och det spelar absolut ingen roll hur lite eller mycket vi arbetat under veckan som gått.Någon tjejfest blev det inte. Däremot gjorde vi ett tappert försök med Earth Hour. Vi bestämde oss för att tända en brasa, tända en massa ljus, äta lite onyttigt och bara mysa i mörkret. Det är märkligt. Jag har inget emot nattens mörker när jag vaknar mitt i natten? eller, jo, jag gillar den inte för den är en påminnelse på det jag fruktar mest, men jag står ut utan att gripas av panik. Jag grips inte heller av panik på kvällarna när vi ser på tv eller gör annat, men det hade knappt gått tio minuter i lördags innan jag började må illa?. Jag försökte verkligen att tänka på annat, på C, på dofterna, ljuden från brasan, värmen? på allt det där som är mysigt? men det gick inte. Så, förlåt jord. Vi tände ljusen efter en kvart och fortsatte att mysa med dem ...

Dina andetag
2009-03-28 14:51:00
Jag vaknar fortfarande tidigt, ibland är det inte ens tidigt utan snarare natt. Som nu. Det är fortfarande mörkt och mörkret är inte min vän, det har den aldrig varit, och de senaste månaderna har inte gjort den saken lättare.Jag ligger kvar i sängen och väntar på att solens första strålar, eller det gråa gryningsljuset, ska leta sig in genom fönstret och sakta jag bort nattens skrämmande mörker. Jag lyssnar på det behagliga ljudet av dina lugna avslappnade andetag, och jag känner mig så oändligt tacksam och obeskrivligt lycklig över att få ligga där och lyssna på just det ljudet. Från dig. Det var så nära att jag.... förlorade den lyckan.Livet har inga försäkringar. Inga löften. Hur säkra vi än känner oss, hur mycket vi än tror att saker och ting ska bli, eller förbli, på ett visst sätt så blir de aldrig det. Livet förändras just då vi är minst förberedda. På just de sätt vi aldrig kunde ana ens i vildaste fantasin. Ljus byts till mörker, glädje till sorg. Ibland, allt för sällan, ...

Lördag morgon
2009-03-28 06:24:00
Det bästa jag vet är att vakna upp en lördag morgon och veta att hela helgen ligger framför oss, helt oplanerad. Utan ett enda måste, inte ens städning, och dessutom vara hemma i mitt eget hem. På det viset kan vi göra precis det som faller oss in... Nästan.Den här helgen ska vi inte göra ett endaste dugg. Det har jag bestämt. Inte åka till mina föräldrar, inte hälsa på någon annan heller, inte åka och handla, bara vara hemma. Vi har haft allt för få sådana helger på sista tiden och jag är så innerligt trött...C tror förstås att jag ska på tjejfest ikväll. Det har han tackat ja till, åt mig. Jag vet inte riktigt varför han vill bli av med mig, eller varför han tror att han kan lova saker jag ska göra, men han lär bli besviken. Vill han så gärna ha tjejfest får han väl gå själv? Eller det kanske förresten är en dålig idé, jag känner en del av mina väninnor allt för väl för det. Av någon anledning tycks han fått för sig att jag behöver komma ut och ha lite roligt... Jag vet inte, men ...

God jul!
2008-12-23 23:51:00
Det är bara några minuter kvar innan klockan slår tolv och vi skriver den 24 december. Julafton.Jag vill önska er alla, kända och okända, en riktigt god jul. Jag hoppas att ni får allt ni drömt om i julklappsväg och att dagen blir riktigt fridfull och skön. Jag vet att min dag kommer att bli det. För jag har redan fått min julklapp. Precis det jag önskade...God natt kära vänner!

Snart dags...
2008-12-17 07:20:00
Idag ska vi till doktorn. Jag ser fram emot det med viss bävan. Min syn har inte förbättreats sedan i söndags. Jag vet inte vad jag ska känna för det. På ett sätt är en del av mig överlycklig för det finns inget hemskare än det där mörkret var. På ett sätt är jag besviken. Jag hade hoppats på mer. För trots att jag nu kan ana lite av världen runt omkring så är jag lika vilsen och blind i praktiken som jag var när mörkret var det enda jag såg.Vissa saker är faktiskt nästan besvärligare för jag lurar mig själv och tror att jag ser saker som inte riktigt stämmer med verkligheten. Å andra sidan var mitt lilla suddiga hål ganska begränsat det med, innan operationen, så kanske lurar jag mig själv med att tro att allt var så mycket lättare då.En del av mig vill fortsätta att gråta och sörja.Samtidigt så inser jag att detta ändå är bättre än vad som var. En del av mig är glad.En del av mig är skräckslagen inför att leva så här för alltid för på något sätt så börjar jag inse att detta verkl...

Ljusare
2008-12-15 07:05:00
Det här har varit en märklig helg. Jag har gått från total mörker, och hopplöshet till något som påminner om lycka och hopp. Det är inte så att jag ser. I praktiken är jag nog näst intill lika blind som i fredags, men jag ser skillnaden på ljus och mörker, jag ser suddiga konturer framträda då och då och ibland skymtar enstaka färger förbi. Jag kan inte ens beskriva hur det är, kanske som att försöka se genom det smutsigaste av alla vatten, fast på ett ljusare vis.Igår ägnade jag större delen av dagen åt att jämföra, att försöka se om det fortsätter att förbättras eller om det stannat nu. Det är en sådan sak som är svår att avgöra när förbättringen går så sakta för jag vill ju liksom se förbättringen genast. Vilket gör att jag hela tiden kastas mellan hopp och djupaste förtvivlan. Jag gör mitt allra bästa för att liksom tala mig själv till rätta, tala om för mig själv, gång på gång, att jag ska vara glad över att det skett en förändring, att jag ska vara glad även om det inte blir b...

Lycka!!!
2008-12-13 18:00:00
Jag inbillade mig inte!Idag är det en liten aning ljusare i mörkret. Bara en liten gradskillnad, nästintill försvinnande liten, men när man inte har något kan yttepytte göra en lycklig.Lucia kom med ljuset...

Lucia
2008-12-12 20:38:00
Idag var det Lucia på jobbet. Vi fick besök av stadens Lucior och de sjöng så vackert.För ett litet kort ögonblick idag... så var det nästan som om det var en aning ljusare. Men jag vet inte om jag inbillade mig. Sedan dess har det inte gått en sekund som jag inte ansträngt mig för att verkligen se det där ljuset... och just nu vet jag inte om jag ska våga tro... hoppas... eller om jag hoppas så mycket att jag inbillar mig.

Samtal
2008-12-10 16:03:00
Jag tror jag ska börja med att skriva att det här blir ett inlägg som säkert inte går att kommentera, jag förväntar mig alltså inte att du ska göra det.Igår råkade jag höra ett samtal som inte var avsett för mina öron. Fråga mig inte hur det gick till, jag lovar att jag inte med mening tjuvlyssnade?Igår skrev en av mina läsare att jag är modig, eller snarare kanske att jag kämpar djärvt. För mig känns inte den kampen speciellt djärv eller modig för det tycks mig som om det jag kämpar emot är sådant jag skäms för. Eller? jag vet inte vad jag ska kalla det? hur jag ska uttrycka det för att det ska bli rätt?Men ja, varje dag kämpar jag. Jag kämpar mot att visa det jag känner utåt, att visa min sorg, min bitterhet, att visa det där svarta hålet som finns inuti, tomrummet och smärtan som ibland är så stor att det gör fysiskt ont i mig. Andra ska inte behöva lida av mitt humör, det räcker om det som finns inom mig kommer upp till ytan då och då inför dem som står mig närmast? men till och...

Giv mig tålamod
2008-12-08 15:43:00
Ibland skulle jag mycket väl kunna tänka mig att strypa läkarna jag har. I torsdags till exempel? när hon på fullaste allvar var nöjd med operationen. Patienten dog, men operationen gick över förväntan? undrar just vad som händer om operationen går under förväntan?Hon sa att jag borde vara van vid det här laget och ha lite tålamod innan jag deppar ihop helt. Jag tycker jag har haft tålamod. Ganska länge nu. Utan att det hänt något alls. För det har inte precis blivit bättre på något sätt. Men tålamod? tycktes vara hennes favoritord i torsdags? Så jag ska försöka ha tålamod till nästa vecka då jag får träffa henne igen. Blä? jag vill inte dit igen. Å andra sidan så kan jag ju inte låta bli att hoppas lite. Lite mer än jag försökt att låta bli att göra hittills. För tänk om?Jag vågar knappt tänka tanken, än mindre uttala den för då försvinner väl alla chanser? men ändå, tänk om hon har rätt? Tänk om? Det är nästan så jag knappt vågar andas när jag tänker tanken, som jag inte borde tä...

Dålig bloggare
2008-12-06 20:56:00
Jag har varit en dålig bloggare på sista tiden. Trots att jag last varenda kommentar, blivit rörd och glad, så har jag inte besvarat dem. Det är knappt så att jag ens besökt mina vänner och har jag gjort det så har jag inte lämnat någon kommentar. Det har inte bara med tekniken att göra. Det har med mig att göra också. Men jag lovar bot och bättring. För egentligen uppskattar jag ju alla kommentarer? väldigt mycket.Imorgon åker vi till doktorn. Jag vet inte egentligen vad jag förväntar mig. Jag är inte ens speciellt nervös vilket är konstigt. Det kanske har att göra med att det faktiskt inte kan bli värre än vad det är. Det kan också handla om att jag inte riktigt orkar ens tänka på vad det innebär om doktorn säger att det inte finns något mer att hoppas på? vilket jag egentligen nog innerst inne tror på. Sedan att faktiskt acceptera och höra att det är så? är förstås en helt annan sak.

Dagens klagolåt
2008-12-03 02:08:00
I helgen var barnen här.Ibland undrar jag om de verkligen är barn?. Eller små vuxna. Det är som om de förstår mer än de flesta vuxna gör, utan att ha något behov av att säga det högt. För dem är det mesta mer naturligt på något sätt. Eller snarare?. Även om det inte är naturligt så är det så, och då är det bara att acceptera? I lördags gjorde vi adventsfint i huset. Eller snarare de. Jag kan inte ens med bästa vilja påstå att jag hjälpte till, mer än förklarade hur gardinerna ska hänga. Vi bakade också lussekatter, drack glögg och satt framför brasan med julmusiken på och hade en riktigt mysig dag. När det doftar glögg och nybakta lussekatter känner till och med jag julstämningen. Jag kan inte påstå att jag inte saknar de tindrande julljusen men dofterna och ljuden kompenserar en del. Det finns inget mysigare än värmen från brasan och ljudet av veden som sprakar, till och med lågorna har ett speciellt läte. Synd bara att det inte går att ha hela tiden på samma sätt som ljusen.I sö...

Vkuum
2008-12-03 02:08:00
Min tidsuppfattning har förändrats. Det är nästan som att leva i vakuum. En del av mig fortsätter s gott jag kan, jag jobbar fast hemifrån, jag går upp, klär mig. Jag lever. En del av mig gör det En annan del finns kvar i det där vakuumet. Oförmögen att fatta, att gå bidare, att tänka logiskt.Nästan som jag vore två personer.Min dygnsrytm verkar inte ha samma uppfattning om verkligheten som den hade tidigare. Ibland vaknar jag mitt i natten och undrar varför C ligger bredvid och sover så lugnt. Om han kanske försovit sig. Om det kan hända är dag där ute. Utanför mörkret. Där alla andra lever sina liv.Ibland funderar jag på varför han är trött? för inte kan det vara kväll än?En del av mig känns alldeles? bortdomnad. Som om jag inte förmår känna efter med hela kroppen samtidigt utan bara en del av den. Och bara små små bitar åt gången.Tiden är oväsentlig? här hos mig är natten dag och dagen natt och ingenting gör någon skillnad alls.Men snön smälter.Livet går vidare...

Hoppet dör aldrig
2008-11-21 11:25:00
Hur många gånger kan man gå igenom samma sak och ändå fortsätta att känna?När man förlorar samma sak, om och om igen, borde man rimligtvis bli härdad till slut och inte känna att det gör ont? Man borde åtminstone vara förberedd, redo på något sätt? Jag var förberedd. Jag visste ju att chanserna var små, att jag inte skulle hoppas. Jag till och med drömde om det. Jag vet inte hur många gånger jag tänkte att jag inte skulle vänta mig något, att jag skulle vara beredd på att inte se. Att jag skulle ta det med ro och acceptera. Jag vet inte hur många gånger jag i tankarna gick igenom hur det skulle bli när förbandet togs bort, hur jag skulle öppna ögonen och mötas av ingenting.Och ändå?Och ändå lyckades jag vara fullständigt oförberedd. Och ändå kom det som ett knytnävsslag? nej, snarare som om tåget plötsligt kört över mig. Och jag satt där och försökte desperat se? Försökte öppna ögonen mer, ta bort ett bandage de kanske glömt att ta bort? Blunda och börja om från början? Be dem tända...

Hur....
2008-11-20 11:44:00
Det kom snö här i nattC berättade innan han gick till jobbet.Nu skiner solen.Mamma berättade nyss när jag pratade med henne.På jobbet arbetar de med den nya webbplatsen. Det kommer att bli jättesnyggt säger kommunens informatör som ringde för en stund sedan för att få mitt ok på några sidor.Själv ligger jag kvar i sängen och funderar på hur det kan snöa ute, hur solen kan skina, hur människor kan jobba, hur livet kan fortsätta där ute?. När mitt liv just gått i kras

Svammel i mörker
2008-11-18 16:41:00
Det blir aldrig riktigt så som jag tanker mig att det ska bli. Undrar när jag ska lära mig det egentligen?I fredags bestämde jag mig att åka hem och det spelade ingen som helst roll vad folk sa till mig. Jag skulle hem. Jag vet inte om det slog slint i skallen eller vad som hände men på något sätt så fanns det bara ingen som helst fysisk eller psykisk möjlighet för mig att acceptera att jag borde bli kvar på sjukhuset. Till slut var jag så upprörd att alla runt omkring förmodligen tyckte att det kanske ändå vore bäst om jag åkte hem, även om det kanske inte var bäst med tanke på operationen? eller om de stod i begrepp att skriva in mig på psyket, jag vet inte vilket egentligen. Det är förmodligen lättare att låtsas när man bara behöver föreställa rösten.Min kära far uppoffrade sig och kom och hämtade mig. Tog ledigt från jobbet bara för att jag skulle slippa vänta tills C kunde komma, och för att C skulle slippa flänga fram och tillbaka en gång till den dagen. Min pappa är snäll. O...

Dagen efter
2008-11-14 06:57:00
C åkte hem nyss och lämnade mig här. Ensam. Jag vet att han måste, jag skickade iväg honom själv, jag vet att han kommer tillbaka i eftermiddag, men det gör inte ensamheten mindre.Igår blev en lång dag som jag mest sov bort. Först nedsövd och sedan mellan sömn och vakenhet i någon slags smärt- och morfindimma. Jag brukar ha ont efteråt, trots att de är frikostliga med smärtlindring, men jag tror aldrig jag haft fullt så ont någonsin som igår. Idag är smärtan bara nästan olidlig. Jag vågar knappt röra mig för varje gång jag gör det känns det som om ögonen skulle ramla ur. Eller möjligen brinna upp.Jag drömde det inatt? att jag ändrade ställning och ögonen ramlade ur, rullade iväg, studsade ner på golvet och försvann i en dammig hög. Och jag kände varenda rörelse. Och det var inte den värsta mardröm jag hade i natt.Idag väntar jag på att doktorn ska komma och berätta hur det gick. Vad jag har att vänta mig. Därefter tänker jag åka hem, så snart C bara kommer. Jag är nämligen helt över...

Nu kan man...
2008-11-12 19:52:00
...följa denna blogg. Och prenummerera på den.Inte för att jag förstår varför någon skulle vilja utsätta sig för detta elende men... jag har hört att det är en kul funktion... (och det är inte jag som fixat dit den)

Ett telefonsamtal
2008-11-12 06:58:00
Hör och häpna, doktorn ringde igår! Det måste vara första gången det inträffade, at thon ringed innan utsatt tid. Hon frågade om jag kunde komma på torsdag. Jag hade god lust att svara nej, jag ska titta på konståkning då? men jag avhöll mig för jag tror inte att hon är en person som har särsklit gott om humor.Jag var faktiskt duktig, jag frågade en massa frågor som jag egentligen inte vill ha svaret på. Dessvärre vet jag inte om jag blev så värst mycket klokare på hennes svar. Vänta och se? se vad? Att dimman finns kvar för gott? Hon var väldigt vag på den punkten. Jag misstänker att hon faktiskt inte har en aning.SÅ jag får vänta och se? och gå upp i gökottan på torsdag.Imorgon.

Ingen operation
2008-11-10 17:13:00
Det blev ingen operation I fredags. Det var inte bara min hjärna som vägrade utan även min kropp. Den gick helt enkelt i strejk. Jag vaknade redan på natten av att jag frös så jag skakade, bad vårdpersonalen om en extra filt och tänkte inte mer på det, inte förrän de på morgonen tog min temp och konstaterade att jag hade 89,8 i feber. Jag vet inte om jag blev speciellt ledsen över att få åka hem. Inte just då. Tvärt om var det ganska skönt att få sätta sig i bilen, trots att jag hade feberfrossa hela vägen hem och trodde jag skulle frysa ihjäl, fast C försäkrade mig att värmen stod på 32 grader.Jag sov bort hela fredagen och halva lördagen men redan på lördag kväll var det som om jag aldrig hade haft feber . Märkligt.. . Kanske var det min intensiva motvilja mot operationen eller bara ödets nyck, jag vet inte. Kanske kan man faktiskt bli sjuk på riktigt när ingen annan utväg finns.Det var som sagt skönt att få åka hem i fredags. När man har närmare 40 grader i feber och frossa så ä...

Tillbaka till ruta ett
2008-11-06 16:58:00
Det är fortfarande mörkt när vi sätter oss I bilen. Ute är det fuktigt och råkallt. C ställer min väska i baksätet, jag har packat ner datorn och lite annat, så jag kan stanna om det skulle behövas, fast det inte varit något prat om det. Numera litar jag inte på något när det gäller resorna till huvudstaden. Det är kallt i bilen, jag huttrar lite innan stolsvärmen börjar kännas, våra ytterkläder ligger också i baksätet för resan är lång.När vi kommer fram är det fortfarande mörkt, men C säger att det börjat ljusna. Vi är tidiga, mycket tidigare än vi brukar vara så vi bestämmer oss för att äta frukost innan det är dags för återbesöket. Det är bara C som kan äta, själv sitter jag där och tuggar på samma tugga som inte vill gå ner hur jag än försöker. Den tycks tvärt om bara växa och bli större. Jag sitter där och lyssnar på ljuden runt omkring. Försöker att inte tänka på att det kanske är så här framtiden kommer att vara.Det är märkligt hur morgonljuden skiljer sig från kvällsljude...