TopplistanKonstDetaljer för "Konstnären Per Grunditz blogg"

Konstnären Per Grunditz blogg

Konstnären Per Grunditz blogg
Konstnären och skribenten Per Grunditz bloggade tidigare med bloggen Ateljéidyll. Nu kåserar han om konst på KDebatt.se.
Artiklar: 1-30, 31-60, 61-90

Artiklar

Tillfällig lobotomering
2011-10-24 16:12:00
Edit: Jag inser nu att infogandet och den senare texten till kommentaren gärna beskrev det som om jag på grund av denna funderade på att lägga ner bloggen. Jag vill bara understryka att fallet är precis tvärtom. Så ingen missförstår, allra minst kommentarsförfattaren. ”Vilken fantastisk blogg! Jag delar dina synpunkter kring det mesta, och applåderar ditt uttryck. Vänliga hälsningar Lina” Ja, det ju sådana här kommentarer som gör att det går upp för en; borde jag blogga inte bara mer än nu, utan överhuvudtaget? Lämna gärna en kommentar! Kanske är det så att en viss rampfeber är det som gör att jag ogärna skriver dagligen eller varför inte vecko- eller månatligen. Sen får jag alltid en känsla av att jag måste be om ursäkt för mitt frånfälle så fort ett nytt blogginlägg planeras. Lite som när Henrik Dorsin i Schulman Show förklarade att han, när han får motta beröm för sitt komiska snille, känner att han måste dra ett skämt som tack. Jag tror att jag känner igen det där li...
Det karaktärsdanande nuet
2011-10-24 16:12:00
Peter Illi och humanisten och chefredaktören på Sans Magasin, Christer Sturmark, skriver på Newsmill att vi bör lagstifta mot ”charlataner”, eller så som de kallas i folkmun – ”medier”. ja, de förfasas som vanligt över TV4:s ”Det okända”, vilket de gjort ett bra tag nu, utan resultat. Jag tänker inte ge mig in i debatten om dessa övernaturliga verkare är skojare eller inte, men låt oss för diskussionens skull anta att det finns en och annan kvacksalvare därute, och att det sannerligen finns en och annan som envist vägrar inse att knarret i trappan beror på nattlig sommarkyla. Principfrågan har ett par hundra år på nacken, om inte tusentals – nämligen den om huruvida den blint troende bär skulden för sitt klena förnuft, eller om den som säljer syndernas förlåtelse bör ha ett uppläxande piskrapp för att han medvetet eller omedvetet bedrar andra människor. Det finns naturligtvis många exempel på människor vars enda hopp rör sig i området ...
Down and in
2011-10-24 16:12:00
När man deklarerar sin frånvaro från detta allomfattade nät möts man med, vad jag tror, samma blick som om man efter att ha tagit körkort väljer att gå: - Varför? Så jäkla dramatiskt är det inte. Nu råkar jag vara unik i det avseende att jag kan bli lite manisk i vad som helst. Om det så gäller att montera isär en dammsugare för att reparera motorn eller surfa in på SVTs arkiv där jag hittar en riksdagsdebatt från 1976. Jag blir lätt intresserad och det verkar ännu inte ha uppstått en gräns för vad som kan verka intressant. ”Naturligt pund” brukar jag kalla det, och nog är det en viss välsignelse att ha förmågan att exempelvis teckna tio timmar utan paus. Jag saknar pausknappar i det mesta jag gör, på gott och ont. Nu ska jag plöja igenom resten av Hans Henrik Brummers väldiga bibel om Anders Zorn. Förvisso har jag redan läst boken som yngling, men jag har gott om tid så..
Zinkvit
2011-10-24 16:12:00
Det är sällan (eller aldrig vid en närmre titt) jag lyfter fram företag i den här bloggen, men det är sannerligen på sin plats att ge webbutiken Zinkvit Konstnärsmaterial en eloge för de många leveranser jag mottagit utefter beställningar jag gjort. Kanske främst för den drivande kraften bakom sidan är oerhört tillmötesgående i materialfrågor; jag har vid flertalet tillfällen ställt enahanda frågor och blivit bemött som om jag vore folkhögskoleelev igen. Ett ovärderligt plus alltså, för det är inte alltid helt lätt att rekognoscera materialterrängen. Paketen är omsorgsfullt packade, varorna är sorterade efter märke och bredden på utbudet är ruggigt bra. Men det är framförallt bemötandet som gör detta inlägg nödvändigt. Företag har alltid kundbemötande som ledord, men det är sällan man ser denna ogynnsamma syssla som verklig prioritering. Lite word-by-mouth helt enkelt.
Spotta på allt heligt och bli religiös
2011-10-24 16:12:00
Det är underhållande när människor med religiösa ställningstaganden ska ta sig an uppgiften att ifrågasätta atheister. Jag antar att det är en betydligt enklare uppgift än att ifrågasätta agnostiker som inte gör ett lika tydligt ställningstagande om frågan om Guds vara eller ickevara. Dokumentären The trouble with atheism är ett sådant exempel. Man utgår ifrån atheismen som rörelse, som åsiktsprogram, och därmed anser man sig på goda grunder kunna avfärda den som lika ‘skyldig’. Darwin är profeten, boken Om arternas uppkomst är bibeln och kommunismen är den dogm som i sitt gudsfruktiga frånfälle också orsakat enormt lidande. I frågan om bevis lutar man sig krampaktigt om ickebevisets helgd; du kan inte bevisa att Gud inte existerar; vetenskapen har haft fel innan och kommer ha det igen. Det finns även troll, hobbitar och trehövdade pyjamasmonster med denna logik. Det blir alltid problematiskt (och ibland väldigt underhållande) när religiösa människor försvarar sin tro en...
Den svenska oskulden
2011-10-24 16:12:00
Terrorattentatet för ett par dagar sedan lämnar lite eftertanke. Såväl hos mig som en lite större del av det svenska folket, vilket på sätt och vis gläder mig. Skalan av det hela har diskuterats. Bara en person omkom, ett skyltfönster gick åt, samt att två personer sägs ha fått uppsöka läkarvård. Ett par stycken som bevittnade händelsen behövde prata av sig. Så långt är vi en bra bit ifrån vad som hände exempelvis 11 september. Chansen att dö i ett terrorattentat är fortsatt oerhört liten. Det är detta perspektiv man gärna utgår ifrån när man exempelvis heter Jan Guillou eller deltar i en debatt i Agenda; han var en amatör, arbetade kanske själv och fokus bör ligga på vad de som sympatiserar med Sverigedemokraterna har för inverkan på resten av befolkningen. I Sverige är vi måna om vilka krafter som styr skocken. På gott och ont. Allting som kan påverka är i regel farligt, förmodligen eftersom Sverige till viss del påminner om en stor folkhögskola. Vi tillåter och uppmuntrar bråk oc...
Så mycket sämre
2011-10-24 16:12:00
Jag har alltid haft ett kritisk öga till godhetsryttare. Personer som i någon utsträckning tack vare ett epitet får för sig att dessa har en sanning som höjer sig över andras. Jag har som exempel alltid haft ett ont öga till kristendomen. I unga dagar berodde denna egentligen inte på något annat än att de som avskydde den kristne hade en förmåga att göra bättre musik. Men också för att jag fick sagt till mig att jag inte var god nog som människa förrän jag öppnade en viss bok, klev i en viss sorts byggnad, men framförallt var jag inte god nog förrän jag nyttjade ett konstruerat och färdigt tankesystem. Eller att jag kanske var god nog trots allt, men att jag inte förstod mig på godhetens innersta kärna och kärleksframförande så som en präst med x antal bibelstudiepoäng gjorde. Tack, men nej tack. Är det sant det du säger lär jag bli varse om det på egen hand. Identitetssökandet, och att förhålla sig till samhälls- och världsgrupperingar, är slutligen det som avgör vari man lägger de...
Karoliner och vapensköldar
2011-10-24 16:12:00
Har under den senaste tiden ägnat mig åt släktforskning. Jag har med vita handskar och förstoringsglas letat mig igenom gamla kyrkoböcker, ansökt via olika utländska ambassader att få insyn i sedan länge igenmurade arkiv, plöjt igenom dödsattester och åkt land och rike kring för att förvissa mig om att mina anor är av god börd. Ok, jag har googlat. Det visar sig att andra själar ägnar mycken tacksam tid åt denna uppgift så jag behövde i regel bara surfa in på ett släktforskarforum och se efter om folk känner till namnet Grunditz. Det finns ju en hel bok om ämnet eftersom jag också är släkt med Carl von Linnés lärpalt, botanikern Pehr Osbeck. Sen har vi ganska bra koll i regel eftersom vi inte heter typ Andersson i efternamn. Vad man säkert kan säga är att min farfars farfars farfars farfars far, Christopher Jörgensson Grunditz (död 1700), av okänd anledning inte tog sin faders namn Grundis utan lade på detta avslutande -tz, vilket i skrivande stund är första gången namnet Grunditz f...
Ett begrepp jag högaktligen skiter i
2011-10-24 16:12:00
När kan man egentligen kalla sig konstnär? Det är ett ganska lättvindligt begrepp, lite som att ge sig själv en politisk -ist. Det är inte direkt som vegetarian, då man är tvungen att styrka sitt epitet genom en handling eller ickehandling. Men visst, att vem som helst får kalla sig konstnär tycker jag är bra. Att vad som helst får vara konst är också bra. Vi diskuterar ju kvalitén, en frågeställning som är konstens drivmedel och där begreppet konst enligt mig upphör vid eventuell konsensus. Det kommer givetvis aldrig ske. Jag har dock avvikit en aning och presenterar mig inte som konstnär, i detta nu. Visst, jag sysslar ju fortfarande med själva akten – konsten – men begreppet har för mig tappat sin tyngd en aning, från en redan ganska låg nivå. Det är inte längre min strävan att uppnå ett konstbegrepp, utan jag kan också se en viss förvirring i sökandet efter själva konst- och konstnärsbegreppet. Min tes är att man bör ha kvar kärleken till arbetet, oavsett distansen t...
Yngwie fails!
2011-10-24 16:12:00
Precis som jag roar med mig att granska Rembrandt- och Zornmästerverk efter virtuosa felsteg, brukar jag emellanåt också granska musikens dito. Inte för att jag på något sätt vill jämföra min barndoms gitarrhjälte Yngwie Malmsteen med någon av dessa herrar, men låt oss åtminstone fastställa att det är en fröjd att emellanåt upptäcka gnuttor av mänsklighet i vad som synes är perfektion. Eller vad som önskas vara perfektion av gitarrhistoriens största diva. Exakt 1:50 gör Yngwie något som förvisso inte är ett stort snedsteg – men det är ett snedsteg. Nu ska jag boka en resa till USA, loopa skiten framför honom i kinesisk dropptortyranda och fråga hur det känns att ha spelat en ton fel.
En bäckvirtuos med svullna biceps
2010-03-01 01:30:00
Det finns många talesätt och citat vars acceptans i folkmun är total. Sug bara på den här; ”Det som inte dödar dig gör dig starkare” Det finns ett par alternativ stilmässigt, men grundtesen och andemeningen är densamme; om du råkar ut för skit och ovälfärd så kommer du kunna använda det till din framtida fördel precis som läxor i skolan. Vareviga hinder på vägen är ett bicepspass som gör att biccarna sväller och kläs i ormliknande ådror. Vi smålänningar har också ett favoritcitat: ”Ropa inte hej förrän du är över bäcken” Det här är lite olyckligt faktiskt och feltolkas nog lite; man inte ska förutsätta att ens planer sätts i verket förrän man är säker. Då blir man besviken varpå den lilla människan lär sig att aldrig hoppas igen – och slutar försöka. Sätt lite steroider på ovannämnda citat och du blir en person som alltid målar fan på väggen – du blir en ifall-att-person och vänder vid varje vattendrag. Så, varför inte; ”Ropa gärna hej innan...
Om övernaturliga fenomens vara eller ickevara
2010-03-01 01:30:00
På Newsmill pågår nu en ganska intressant debatt som startat i o m SVT:s Uppdrag Gransknings reportage av TV4:s  ”Det okända”. Teamet bakom programmet ringde upp människor vars anhöriga man misstänkte spöka. Någon tog illa vid sig och kände sig kränkt då teamet kontaktat de. Debatten är likadan som den alltid varit; existerar övernaturliga fenomen eller inte? Ena sidan kräver bevis och vidarebefordrar till skeptikern James Randi och liknande skeptiska företrädare som utlovar summor med pengar till den som kan bevisa att övernaturliga fenomen existerar. Andra sidan hävdar att de finns i form av underättelsetjänster som använder parapsykologi och att bevisen finns att hämta i den forskning som ligger till grund för underättelsetjänsternas erkännanden av fenomenet. En tredje sida menar att även om bevis finns så kan dessa lätt förvanskas till icke-bevis, eller att bevisen finns men att skeptikerna väljer att förbise eller ogiltigförklara de. Eller så menar man helt enkelt a...
Ett grått papper.
2010-03-01 01:30:00
Hade det inte varit för Ola Salo hade jag nog kunnat tänka mig att uppskatta The Ark mer än jag gör. Ja, faktiskt så kan jag tycka att låtsnickeriet håller hög nivå melodimässigt. Problemet är bara att Ola Salo är The Ark. SVT-dokumentären Ola Svensson Superstar är ett porträtt över en person vars utstrålning ger samma kårar i ryggraden som gryniga bilder på efterlysta ryska torpeder. Aja, nog om Ola. För gott. Vinter-OS, snö, demoniska ateljéfantomer och ett och ett annat påpekande om denna bloggs brist på dagliga uppdateringar. Ja, det är ingredienser jag skulle kunna blogga om, men helt ärligt så är läget nu, klockan 15:30, så pass ointressant och blekt att jag funderar på att scanna in ett grått papper som får symbolisera min tillvaro. Min bror ringde igår och förkunnade att det är 33 graders värme i Vietnam just nu, ölen kostar 4-5 spänn samt att det var gott om plats på den kilometerlånga stranden, då han med familj var helt ensamma på den. Ja, det vore nåt.
Sluta gnäll på idrotten
2010-03-01 01:30:00
Folk som febrilt gnäller på sportintresserade är väldigt intressanta människor. Dels kan man nästan anta att de själva stod där och skämdes för att de inte lyckades ta sig över enmetersribban i skolan och därtill är tvungna att ursäkta detta på annat sätt. En anledning kan också vara att ens föräldrar inte förmådde stötta den unge talangen nog och fick se annalkande möjligheter försvinna i tonåren. Eller så förknippar man idrott med de skolgårdsmobbare som trots sin kaxiga attityd fick gympamajjens uppmärksamhet på gymnastiktimmen. Sport är en så pass harmlös företeelse, att när den väl kritiseras så får man anta att det ligger något helt annat än ointresse där i botten och sjuder. Sport är bra för kroppen och själen. Barn och ungdomar som sysslar med idrott är lyckligt lottade. Det finns människor som kan prestera oerhört bra och träna lika hårt, offra sig för sin egen talang och i slutändan kanske stå där på en pall av olika rang. Kanske blir det OS. Men det är ju lätt att göra si...
Vreeswijk och Helvete
2010-03-01 01:30:00
Igår gästades Skavlan av Turbonegros sångare, Hank von Helvete. Eller Hans Husby som han egentligen heter. Anledningen är givetvis den att denne norrman ska gestalta Cornelis Vreeswijk i den kommande filmen om den svenske trubaduren. Väl på tiden anser jag. Inte att Hank ifråga får agera på vita duken, utan det faktum att en film görs om Cornelis Vresswijk. Ja, nån superstjärna var trubaduren inte, men väl ett inslag i svenskt musikliv värd all sin beaktning även såhär i efterhand. Likheten dessa musiker emellan är slående kan tilläggas.
Det oidentifierbara magnifika
2010-03-01 01:30:00
I musikindustrin pratar man om det. Man kan alltså inte nämna ledande koncept för att uppnå det, man vet det först när man upptäckt detta det. Du kan ha de kriterier som krävs för att uppnå det – men du kan likväl sakna det. Det finns band och singelakter som är på-pappret-bra. Alla ingredienser man eftersöker blixtrar med sin närvaro, men man sitter ändå där och undrar varför det inte funkar. ”Ja, det är bra melodier, riktigt bra. Schysst arrangemang. Rösten är tokbra. Snyggt omslag. Vad hette de nu igen? Alltså, det här fastnar inte.” Å andra sidan kan du sitta där och fråga dig varför det bultar envetet i bröstkorgen. Karisman av vad du ser, hör eller känner är oundviklig och fullkomligt total. Du kan fråga dig varför, men var inte alltför säker på att svaret alltid finns där. Det inträffar i upplevelser av de många olika slag som finns att tillgå. Konst, teaterupplevelser och framförallt musik. Av alla de uppträdanden och inspelningar som Fleetwood Mac-sångersk...
Kafé Oasen och ungdomlig trots
2010-03-01 01:30:00
Vi hade i mitten av 90-talet ett kristet fik här i staden som hette Kafé Oasen, en sorts samlingsplats där överförfriskade ungdomar vallfärdade för att få sig en kopp kaffe och en macka. Till slut blev det standard att under sena timmar dra sig mot Oasen för att dels värma sig, dels ta tillvara på den obekväma nykterhet som smög sig på efter kalla nätters lika kalla morgontimmar. Ingen av oss blev särskilt religiös, vilket jag antar var meningen med fiket. De som stod bakom idén hade i all välvilja goda intentioner, men vi som gick dit ville huvudsakligen uttrycka vår misstro mot kristendomen – vilken vi ansåg som hyckleri givetvis – dricka kaffe, äta macka och slippa kylan. Själv hade jag ett uppochnedvänt kors jag gjort i träslöjden runt halsen. Nån Dissection-tisha hade jag ännu inte råd med, men jag fick sitta vid samma bord med de äldre som hade. Emellanåt också kasta onda fjortisblickar på missionärerna. Vi hade ett antal profiler som garanterade att bibeln ifrågas...
What Chopin had to say
2010-03-01 01:30:00
Den hyperaktive dirigenten Benjamin Zander förklarar på TED det fantastiska med klassisk musik. ”Follow the line all the way from B to E and you’ll hear everything Chopin had to say.” Det är ofta sagt att alla människor faktiskt älskar klassisk, de vet bara inte om det.
Återvändo
2010-03-01 01:30:00
Ty, jag har nu gjort en vända till Kulturstan, därefter spinoffen KDebatt. Men det är nog ändå så att en helt fristående blogg är nödvändigt, men inte kan jag för den sakens skull förorsaka gemenskapen och besökarna på KDebatt. En lösning på detta kallas för att tvillingblogga. Ja, jag har således två bloggar, samtidigt. Var lugn, det räcker med att du kommer ihåg en av dessa adresser. En återvändofaktor är också att i trädan som pågått – drygt 9 månader – så är besökarantalet fortsatt aktivt, lite drygt 1500 besök per månad, vilket får sägas vara en skara surfare jag gärna tillgodoser mig. Som synes så har en del förändringar skett; min nuna är borta och headern är ny. Samt har en del inlägg rensats bort till förmån för mer nyare tankar. Jag håller sällan med mig själv om tidsspannet mellan utropsteckena är alltför stort. Borta är också galleriet med mina tavlor. Detta av flera skäl; alla är sålda, samt att de tillhör en period som sedan en tid gått i graven. Vad som si...
In i skrymslet
2009-09-14 01:02:00
Jag frågade en konstnär här i trakten för många år sedan då jag var ateljélös, om det inte kunde gå för sig att jag kunda nyttja dennes ateljé, vilken bestod i ett helt tvåvåningshus.Det var nog det mest sprikraka nej jag någonsin upplevt. Han blev misstänksam och ville i efterhand inte ens avslöja var han köpte sitt skithuspapper. Jag tyckte nog vid den tidpunkten att det var lite larvigt, men faktum är att jag inte var en bråkdel så seriös som jag numer är med mitt måleri. Och då uppstår roliga skeenden som i efterhand bidrar till en viss förståelse inför den skygge konstnären som inte ville dela ateljéyta; idag har jag haft en kreativ lördagskväll och alla de tekniker man nosade på under den ateljélösa tiden har nu genomgått såväl selekteringar som ingående analyser och fördjupningar. Och det har skett framsteg, givetvis. Idag, när jag var som mest inne i kletanden, tänkte jag; "Herregud. Tänk om jag skulle dö. Utan att ha färdigställt den här." Inte för att jag väntade besök f...
Digital misär
2009-09-14 01:02:00
Jag har otur med det tekniska nuförtiden. Man brukar prata om att alla glödlampor går samtidigt. Ja, om det ändå vore så väl. Glödlampor är ett jäkla I-landsproblem i jämförelse. Förra helgen var jag som bekant ute och cruisade ytter- och inneskärgårn med brorsan och som sällskap hade jag min trotjänare: GPS:en. Ingen sån där fjantig liten bil-GPS: Fullskärms färgdisplay, en riktig havsplotter. Dock har den ett par år på nacken, men det är fortfarande en dyrgrip från tiden då båten låg i havet. Fiskeresan gick bra, men då jag lastade ur bilen klev jag ett steg tillbaka och så knakade det till. Katastrogen var ett faktum. Displayen påminner numer om ett abstrakt konstverk. Skulle gärna lägga upp en bild på spektaklet, men; igår så åkte även min externa hårddisk i golvet. 750 GB av det viktigaste mitt liv har att erbjuda i digital form. Fem års digitala bilder, ytterliggare fem års inscannade album från förr. Fyra års kontinuerligt dagboksskriveri, konstdagböcker, ovärderligt studi...
Gone fishin?
2009-08-23 00:56:00
Hemskt vilken dramaqueen man var igår, haha.. Måleriet gick bra hur som helst, och det går bra också för den delen. [1]Från det ena till det mycket andra - fiske. Nästa helg beger jag mig ut i skärgårn för tre dagars aktivt fiskande. Jag fiskade mycket förr i och med att vårt forna sommarhem låg precis intill Frisksjön, men då min bror tagit över residenset på egen hand så har det blivit lite mindre pimplande, åtminstone fiskemässigt. Tydligen så sög det i fisketarmen även hos brorsan och tur är väl att man har en morbror som bor i en majestätisk boning med tillhörande Buster precis vid havet kring Oskarshamn. Höstligt avkopplande gäddmete och lite mer actionbetonat trollingfiske alltså, draglådan är fullsmockad och alla spön färsklinade. Men först en veckas hårt arbete! [1] http://kulturstan.se/blogg/per_grunditz/files/2009/08/gadda-1.jpg
Kärnreaktion åt väst och öst
2009-08-22 02:48:00
När ska man lära sig? Jag har varit seg på målerifronten ett bra tag nu, men kommit igång friskt under veckan som gått. Lyckan blandas med nån sorts obönhörligt självförakt när den uppspända duken på sin ram tvunget måste bindas fast i staffliet för att inte lyckas undfly den våldsamma energi och entusiasm som exploderar likt en vulkan som legat vilande alltför länge. När frenesin tidigt in på morgonen når bekanta molnhöjder, befinner jag mig i den nödgade pausen minuterna senare, i ett tillstånd av djup skam. Jag är 26 år gammal och plågas av det faktum att jag inte gjort det här mer än jag kunnat. Jag har målat flitigt sen jag var 12, men alla dessa uppskjutna målarsessioner man gått miste om och vars timmar och minuter man inte får tillgodokvitto på, värker i själen. Man får kanske trösta sig med tanken att vulkaner som vilar blir farligare ju längre tiden går. Backspegeln kan vara en jävla bödel, rent ut sagt. Men fan att jag älskar att måla. Eder för stunden väldigt uppjagad...
Även konstnärens bäste vän
2009-08-20 01:41:00
[1]Så blev han då åtta bast, min vapendragare Pompe. Märkligt på sitt sätt att man ger jycken så pass lite utrymme i bloggen, fastän han tar upp så pass stor del av vardagen. För hur kul är det egentligen att skriva om hundar? Att läsa om andras hundar är inte speciellt givande egentligen, likaväl som det är kul att snacka med andras barn i telefon. Men jag vill nog påstå, att även ur mängden står sig tamejfan alla andra hundar slätt i jämförelse med El Pompo. Kan din hund klättra uppför en vertikal bergvägg? Min kan. Kan din hund dyka under vattnet och fösa in en tjugokilos-sten till land? Sen är han också den enda hund jag vet som lyckats valla en fulltränad Bordercollie. Eller, valla kanske är fel ord - förvilla är nog mer korrekt. Sen är han självfallet den perfekte målarpartnern - man kan konversera i timmar med penseln i handen och nån kritik annat än en viftande svans behöver man inte stå ut med. Han kan även särskilja General snus och Göteborgs Rapé snus. Min egenkomponer...
Hjälte med kuban i mungipan
2009-08-19 01:01:00
Det är inte bara kring konsten romantiken flödar. Krigets och revolutionernas ansikten dwarfar de flesta ateljéråttorna. Jag menar; She Guevara. Revolutionernas svar på Tom Selleck, alltid med en kubansk i gipan. Utöver cigarrsnopperiet var han en skicklig soldat, idealist, skildrare, författare och dessutom läkare på det. Bland mycket, mycket annat. Superlativen kring hans person tycks komma från de mest oväntade håll och det finns inte en redogörelse som inte överöser Ernesto She Guevara med oerhörd respekt. Hemma hos morsan låg boken Ernesto She Gueavara - Minnen, utgiven 1968 som jag snart slutfört. Kort och gott hans egna redogörelser för revolutionen i Kuba. Det här är alltså tiden innan punkarna lade beslag på hans posteriserade nuna. Jag frågar mig vad som inte är fantastiskt med denne man. [1] [2] [1] http://kulturstan.se/blogg/per_grunditz/files/2009/08/cheguevara.jpg [2] http://kulturstan.se/blogg/per_grunditz/files/2009/05/signatur.jpg
Den ohelige Rembrandt
2009-08-17 17:25:00
För ett tag sedan hade jag ett mycket givande samtal med en kvinna jag hade tillfällig kontakt med. Hon var inte alls insatt i konstvärlden, men jag tycker å andra sidan att synpunkter från den sidan kan vara oerhört givande. Även dessa fördomar, faktiskt. - Konstnärer ska ju alltid vara sådana där övermänniskor på nåt sätt, deklarerade hon. Jag förstod inte riktigt hur hon menade och bad henne förklara lite mer ingående. - Ja alltså. Som Van Gogh eller Rembrandt liksom. Konstnärer är typ "eliten" av alla människor som finns. Givetvis kände jag mig smickrad, men jag höll definitivt inte med i förklaringen så som den såg ut hittills. Konstnärer av det moderna slaget har jag faktum svårt att se upp till. Klassiska konstnärer måhända, men det kan också vara historiens försköning. Efter väldigt många ingående förklaringar från hennes sida så var jag dock på kant med hur hon tänkte sig denna lilla grupp yrkesutövare. Alltså: Vi upplevs enligt henne leva i ett totalt oberoende yrke, ...
Dagstripp
2009-08-17 00:58:00
Det blev en händelserik lördag. För er som gillar att tillbringa tiden på spåren kan jag gott rekommendera SJs billiga resvarianer. Vanligtvis tar man x2000, 2.5 timmar senare är man i Stockholm. En bra bok eller en bra rulle på laptopen, ingen big deal. Beställer man dagen innan blir dock resan hutlöst dyr, så min plånbok manade mig till det billigare alternativet. Sammanlagt 12 timmars tågresa på skabbiga reguljärtåg, plus 2.5 timmes paus i Falköping. När tåget nådde Jönköping var jag inne i en av Che Guevaras egna berättelser om djungel'ska gerillastrider från Kuba. Sen blev jag tvärt avbruten då min lilla kupé fylldes av snorpackade ungdomar. Efter 24 "dörrarna stängs" på raken slängdes en av de ur tåget och resan kunde fortgå. [1]Väl i Stockholm mötte jag som vanligt upp min syssling Daniel Grunditz. Stoltare än någonsin, eftersom jag inte behövde fråga efter vägen en enda gång till den gata där hans ateljé ligger. Vanligtvis krävs en GPS för att jag ska hitta tillbaka efte...
Bortom eller innan intellektet?
2009-08-14 03:15:00
Utöver blogg och casual dagbok har jag diverse andra redskap för att dokumentera mitt nu, bland annat har jag de senaste tio åren fotograferat egentligen varje händelse värd att dokumentera. Så här i efterhand; och den meningen lär understrykas alltmer ju längre tiden lider; är jag väldigt belåten med det faktum att alla mina minnen finns både som foto och text. [1]Sen har jag två dagböcker där jag enbart arbetar med bildkonst. Ett ritblock jämte sängen för lättsamt telefonklotter, snabba utkast, formtester och nattatliga nedskrivelser. För vidare ingående analyser har jag även en mapp med allehanda skrivdokument. Jag är med andra ord extremt noggrann med att dokumentera allt som rör sig även ovan ögonen och under skalpen. Ändock finns fascinerande ögonblick då idéer som uppstår omöjligen kan skrivas ner. När dessa kommer måste man vara vaksam, för till stor del handlar det om känslouttryck av en lite mer djupgående kaliber. Känslouttryck som definitivt befinner sig mellan basala...
Snart så..
2009-08-10 13:01:00
Jag har varit lat på målerifronten nu i sommar. I alla fall den hantverksmässiga delen - alltså den delen som innebär att fysiskt befästa idéerna på nån sorts underlag. Måla, således. Jag kan hantverket redan och behöver bara idéerna. [1]Men det krävs emellanåt. Man ligger och tänker, ibland rent frenetiskt. Kanske för mycket. När jag precis inlett de plågsamma tonåren hade jag ett år då jag inte målade överhuvudtaget på grund av diverse nödvändiga uppror och frigörelser. Men det var väldigt intressant då man efter trädan återgick till måleriet, eftersom kunskaperna legat latent - och grott. Maskineriet avstannar inte bara för att penseln läggs åt sidan, det intar bara ett annat läge. Det gäller egentligen bara att behålla ögonen öppna. Allt registreras. Drygt fjorton år gammal gjorde jag så stycket här till vänster. Ofärdig så här drygt tolv år senare, samt i en stil som påbörjades och avslutades i och med just den här biten. Några mer svartvita dödskallar gjordes aldrig. Det so...
Kroppen som konst
2009-08-10 12:00:00
Bodybuilding som publikattraktion var stort på 70-talet. Kanske tack vare den numer kultförklarade dokumentären Pumping Iron, kanske tack vare huvudrollsinnehavaren; förmodligen en kombination av de båda. Arnold Schwarzenegger grep hela sju Olympia-statyetter och sedermera gjorde ett par spänn som actionskådis. Arnold är för kroppsbyggning vad Darwin är för evolutionsläran. För er som är relativt nyanlända till min intressesfär kan jag berätta att just bodybuilding följts noggrannt av eder bloggare sedan nästan tio år tillbaka. Uppsvällda anatomikartor, live on stage. Nu är det så dags för Mr Olympia årgång 2009. Jag tänker inte tråka ut er kulturmuppar med sjutton sidor förhandsinformation och bergsäkra sierier, men tävlingen streamas live över nätet och jag kommer följa varenda minut. Det finns kultur att hämta även i bodybuilding. Faktum är att finansieringen av kultklassikern Pumping Iron hämtades från intäkterna av ett vernissage på The Whitney museum of American art, 1976, t...
Mer artiklar från denna bloggen:
1-30, 31-60, 61-90
33574 bloggar i topplistan.
Statistiken nollställs varje vecka.


Kontakta Oss