Kafka på jobbet

RSS Feed Besök Bloggen

Malmö, förlåt mig, jag har varit orättvis
2011-12-11 10:46:00
“Jag tänker inte bo bland några jävla bönder med träskor och högaffel”, vrålade jag högst nyanserat 1990 när mina föräldrar annonserade att vi skulle flytta till Sveriges tredje största stad, Malmö, där min mamma erbjudits en chefstjänst. “Göhöödsel”, kan jag ha hulkat också för att komma med ett riktigt övertygande argument. Det blev ingen flytt, vilket såklart endast kan tolkas så att mina föräldrar insåg att jag hade rätt och att de ville bespara sitt enda barn erfarenheten att efter några månader behöva komma hem och dra repliken “han satte fälleben för maj!”. För det är klart att stockholmsjäveln hade blivit söndermobbad. Förra helgen besökte jag Malmö för första gången sedan mitten på 90-talet och utbrast efter cirka tju...

En som jag, sån som jag, oj, vad mycket kul vi kunde ha!
2011-12-07 15:27:00
Jag vet redan innan jag skrivit den första raden vad det här inlägget kommer att landa i för slutsats. Nämligen - att jag behöver nya kompisar. Ja, trogna vänner som fortfarande läser det jag skriver, jag är ledsen, men jag känner mig understimulerad och utanför. Framför allt är jag trött på snobbstämpeln jag tilldelas när jag försöker prata om sådant vi alla en gång brukade vara intresserade av. Ni vet kultur, politik, resor och så. Det här var på den tiden då amningens vedermödor, löparklubb med pannlampa, Idol på TV, sh’bam, hyra släp på OKQ8 för att frakta bort grenar från tomten, bodycombat, hänga upp julgardinerna och något som visst kallas för piloxing, var saker vi skrattade ryggen i krok åt.   För att återgå till bitterheten, vad är det som gör att ...

Nästa anhalt: grått hår, tandlossning och förlorat korttidsminne
2011-11-03 22:12:00
Jag börjar bli gammal. Det är ett obestridligt faktum. Bara under de senaste veckorna har jag fått tre övertydliga bevis. Först var jag hos ögonläkaren på grund av min never ending skenande närsynthet. “Ja”, sade de helt utan ironi, “utvecklingen av grå starr kan börja redan vid 30”. Sedan var jag hos öronläkaren på grund av min oförmåga att separera ljud från varandra i bullriga miljöer. “Inget konstigt alls med det. Det är inte ovanligt att den här typen av hörselnedsättning startar redan i 30-årsåldern”. Och som om jag inte redan börjat fylla i mitt vita arkiv efter de här två beskeden så kom mannen jag älskar hem med ett tjockt seriealbum härom dagen. Jag slog upp en sida på måfå i det, och utbrast sedan “men vad är det här för snusk?!”. Jod&...
Mer om: Alan Moore

Sensationslysten
2011-11-02 08:15:00
Blah. Det är liksom vad det blir. Mest bara blah. Det jag läser menar jag.  Nu börjar misstanken att det inte är böckernas fel väckas, för kan jag verkligen ha sådan otur att jag drabbats av inte mindre än fyra blah på raken och nyss påbörjat en femte? Knappast. Det verkar synnerligen misstänkt, särskilt som flera av dessa titlar hyllats mer eller mindre unisont, såsom Majgull Axelssons “Moderspassion”, som visserligen tog sig rejält mot slutet men ändå lämnade mig med en känsla av “var det här allt?” efter att tio tragiska levnadsöden harvats igenom. Självmord och självhat och självförsvar och självinsikt och självgodhet räcker visst inte för mig. Eller så är det just där problemet ligger. I all den där egocentreringen. “The Walking Dead” - zombieserien där jag ny...

En intressant tanke gömd i regnet
2011-10-29 17:32:00
Att handgripligen lägga sten på sten för att resa en mur rakt genom centrala Stockholm och låta männen bo på den norra sidan och kvinnorna på den södra kan tyckas vara en lite extrem lösning på problemet med våld mot kvinnor, men det är så det görs i Madeleine Hessérus dystopi “Staden utan kvinnor”. Det börjar med en dam som uppmärksammar behovet av att få rasta sin hund på en avskild plats och sedan rullar det på i snabbt tempo. Kvinnorna ockuperar byggnader och startar motståndsrörelse för att driva ut männen från den fristad de skapar. Ett terrordåd mot de speciella kvinnovagnar som öppnats i Stockholms t-bana (för att förhindra männens att treva med sina händer över främmande kvinnors kroppar) blir katalysatorn som sätter de stora aktionerna i rullning. Upp till strid, kvinnofrid!...
Mer om: Skönlitteratur

När som helst nu
2011-10-27 21:12:00
Jag är en jävla snobb. Inte tu tal om saken. Så även om jag motvilligt accepterar att Herman Melville tagit knäcken på mig inte mindre än tre gångar, så ska det förbannat mycket till för att jag ska lägga ned en bok innan jag läst färdigt den. Ingen ska ju kunna komma och påstå att jag kanske inte riktigt klarade av den. Att språket måhända var för svååårt, eller handlingen för kompliceeeerad. Med en sådan inställning lägger man inte ner en bok av Majgull Axelsson. Det gör man inte. Jag menar, det gör jag inte. Således har jag fortsatt min kamp med “Moderspassion”, och se på fan om jag inte är inne på näst sista skivan. Ha! In your faces Minna, Ritva, Anette, Tyrone, Dag, Marguerite och alla ni andra. Snart har jag besegrat er. 
Mer om: Skönlitteratur

Nä, om man skulle ta och kränga plankstek istället kanske?
2011-10-24 15:22:00
Alldeles nyligen, ja bara för ett par månader sedan, skrev jag ett nyfrälst inlägg om ljudböcker. En mycket mer harmonisk människa påstod jag visst att jag hade blivit. Och nu har jag redan övergått till att bli en tvivlare. Under minst en månad har jag matat in cd-skiva efter cd-skiva i min lilla bilradio för att följa alla ensamstående mödrar i Majgull Axelssons “Moderspassion” och vid det här laget börjar jag ärligt talat bli rätt trött på dem. Huvudkaraktären, Minna, vill jag slå på käften, vilket kanske är gräsligt orättvist eftersom hon redan blivit knockad av ett träd och svävar mellan liv och död. Men till mitt försvar kan sägas att hon begått ett antal oförlåtliga handlingar. Och så ovanpå detta det faktum att hon varit en av de första människor jag konfronte...
Mer om: Skönlitteratur

Läskigt realistisk fantastisk realism
2011-10-24 15:22:00
När jag var 14 år åkte alla mina klasskamrater på konfirmationsläger. Jag åkte inte. Anledningen var att jag inte trodde på Gud, vilket är en övertygelse jag hållit fast vid i alla mina dagar utom en sedan dess. Men min brist på gudstro är inte vad det här inlägget ska handla om.  På konfirmationslägret inhämtades kunskap om fadern, sonen och den heliga ande und so weiter, men ett gäng på fem finniga kepskillar tog också chansen att inhämta kunskap om kvinnlig anatomi. Det gjorde de genom att omringa min blonda, kurviga och superbarnsliga kompis, slita och dra i henne och hennes kläder och hårdhänt klämma på alla mjuka delar av hennes kropp. Trots klagan ingrep ingen. Kanske skulle hon fostras att vända andra kinden till? Killarna tröttnade efter en stund och bestämde sig för att återvända til...
Mer om: Genus

Gösta, jag tror jag skippar dig den här gången
2011-10-24 15:22:00
Jag tror att det är dags för mig att göra något eget. Visserligen har jag gillat att följa Bokcirkeln i p1, och ännu mer har jag gillat att helt fräckt knycka deras koncept som underlag för mina egna podcasts, men ända sedan nyheten släpptes att höstens bok är “Gösta Berlings saga” har jag känt att… Näe. Missförstå mig rätt. Jag tycker att Selma Lagerlöf är ett bra val, åtminstone om beaktar det knepiga i uppdraget att välja en klassiker, ta hänsyn till författarens kön, klass och nationalitet, samt hitta en berättelse som håller för att analyseras och tolkas i vår tid. Det val jag själv hade hoppats på, “Vredens druvor” av John Steinbeck, hade inte rivit ner några murar direkt, det är jag mycket väl medveten om. Ännu en amerikansk gubbe, liksom. Men saken är den a...

Varning för känslig läsare
2011-10-24 15:22:00
Det sägs att “Den unge Werthers lidanden” gavs ut med varningstext på omslaget. “Unga människor, tag er i akt!”, eller nåt. “Känsliga läsare kan påverkas att låna grannens pistoler och skjuta sig i hjärtat.” Om detta är sant eller en skröna vet jag egentligen inte, men jag vet en bok som borde ha varningstext. “Mats kamp” av Mats Jonsson. Alla ni som fortfarande tycker att serieformen är begränsad i sitt uttryck kan ju bara ta och gå och dö på en gång nu, men med er andra vill jag dela upplevelsen av att läsa om tio år av Mats liv, känna igen mig i vartenda kritiskt ögonblick och bli så tagen att jag tvingas gå ut till den fristad som är min lilla röda bil och bara köra, köra, köra för att slutligen stanna till på en vändplan och gråta hejdl&...

När strupen dras åt
2011-10-24 15:22:00
Barn är för jävla läskiga. Alldeles bortsett från att de är krävande, domderande, lynniga och har usel hygien, så är de också opålitliga små rackare som har för vana att fantisera fram både kompisar, förmögenheter och olämpliga familjekonstellationer. (Jag ska gifta mig med mamma!) Allt detta samt den allmänt vedertagna missuppfattningen att barn är oskuldsfulla väna varelser gör dem till tacksamma karaktärer i skräckgenren. Som tittare/läsare/lyssnare kan man snabbt gå från att sitta och oroa sig för att något otäckt ska röva bort den där lilla lockhåriga till att önska att ungjäveln ska krossas i ett hisschakt, slungas mot ett spett, få en köttkrok genom bröstet, eldas upp, skjutas i huvudet, insert valfritt, vilket såklart aldrig händer eftersom det, s...
Mer om: Skräck , Skönlitteratur

Dan' efter dan'
2011-10-24 15:22:00
Du måste tro mig när jag säger att jag faktiskt var på bok- och biblioteksmässan i Göteborg! Det märks bara inte eftersom jag ägnade varje ledig stund åt seminarier, samtal med vänner och läsning istället för att sitta och uppdatera bloggen. Ja, okej, jag drack väl några glas vin också. Men alltså, peppen efter att ha varit på detta tredagars-äventyr. Enorm! Efter att ha lyssnat på två seminarier om de böcker jag just nu läser; Madeleine Hessérus “Staden utan kvinnor” och Majgull Axelssons “Moderspassion”, har jag egentligen inte alls tid att jobba den här veckan. Jag behöver ju vara hemma och läsa färdigt! Lite oväntat upptäckte jag också att jag älskar Martina Lowden urskillningslöst. Detta bland annat efter att hon gjort en läskig och sjukt rolig stalker-imitation av den unge W...

Varsågod främling!
2011-10-24 15:22:00
Eh, vackraste dagen genom alla tider. Check. Och vad kan väl passa en sådan dag bättre än ett besök på Millesgården? Och vad kan väl passa ett besök på Millesgården bättre än att sitta på en bänk i solen och njuta av den vidunderligt vackra statyparken? Och vad kan väl passa en bänk i solen bättre än en bok som söker en ny ägare? Kort sagt, mitt superhjälte/pr-geni/bokskänkar/Karl Bertil Jonsson-jag slog till igen. Först var det “The Selected Works of T S Spivet” på badhuset. Kort därefter “Boom” i en taxibil, och nu idag “Spådom” på en träbänk till krönet av den högsta, mest livsfarliga trappan till Carl Milles hem tillika studio. Personlig hälsning och en markering om hur långt jag själv stod ut innan jag lade ned Magnus Dahlströms hyllade roman om tre fö...

Vaddå på jobbet, sade du?
2011-10-24 15:22:00
Du käre läsare som igår med darrande svettiga fingrar konsulterade oh store Google för att få svar på livets stora frågor. Nu talar jag direkt till dig. Jag är ledsen att min blogg slumpades fram som bevis för att även internet är ofullkomligt. Sökningen "knull på jobbet" är självklart helt befogad och du är säkert inte ensam om din fundering. Synd bara att den skulle leda dig hit där det finns så förtvivlat lite info om knull över huvud taget. Idag till exempel är jag på distriktsmöte och så vitt jag kan se har här inte knullats alls. Och det är jag ärligt talat rätt lättad över, men det är ju jag det. Men för att du, och eventuella andra som har tid över på jobbet och tycker att Fejjan känns otillräckligt, ändå ska få ut någonting av mitt bidrag till webgemenskapen ska jag nu dela med mig av min kunskap i frågan. Den enda skillnaden mellan knull på jobbet och alla andra typer av knull är helt enkelt att det sker - just det- på jobbet. I övrigt gör du som vanligt, vad nu det betyde...

Jag och Rowling - allmänt trista
2011-10-24 15:22:00
Jag vet inte om det beror på att jag varit kräksjuk i tre dagar eller om det beror på boken, men jag orkar egentligen inte säga någonting om “Harry Potter and the Chamber of Secrets”. Pallar inte, ids inte, mäktar inte med. Det är lite spännande när Harry, som ärligt talat fått lite för mycket luft under vingarna, tas ned ett par snäpp i och med att alla tror att han är en stor skurk, utom hans vänner som tror att han är en knäppskalle. Det erkänner jag. Men resten? En fantastisk berättelse som saknar fantasi är… problematisk. Låt oss anta att femtio procent av Europas befolkning tycker att det är läbbigt med snabba, ludna insekter som har sjukt många ben och lika många ögon. Låt oss sedan anta att ytterligare 50 procent hyser viss aversion mot slingrande, fjälliga reptiler utan ögonlock men med en snabbt spelande ...

En norsk frukost komplett med sur uppstötning
2011-10-24 15:22:00
Med studs i dojan gick jag i måndags till träffen med min bokcirkel. Vad roligt det skulle bli att såga en bok i grupp! Att riktigt samlas i ring och knuffa Tania Kjeldsets “Juli” mellan oss och skrika “flipper”, som kepskillarna på min högstadieskola brukade göra. Men, till min förvåning blev det inte så. Det var faktiskt bara jag som knuffade “Juli”. Och som jag tog i! De andra? Ja de stod och tog emot och klappade som värsta kamratstödjarna. “Den är ju lite småtrevlig”, sade de. “Lättläst. Och så okomplicerad. Huvudkaraktärerna är rätt gulliga också. Och så var det ju fint hur allt ordnade sig på slutet.” Någon dristade sig att hänfört jämföra boken med en norsk frukost, vilken tydligen består av en macka med ost och en kaffe. Eeehh, va?! Men ser ni d&...

Stackars prinsen
2010-07-01 00:07:00
Det är synd om prinsen. Prinsen av Danmark alltså. Hamlet alltså. Igår kväll då Stockholm som bäst laddade upp för dagens rojalistiska pompa och ståt flydde jag in i teaterns kungliga härlighet och såg Gustaf Skarsgård briljera i rollen som den av sorg och hämndbegär söndertrasade unge Hamlet. Ren njutning! Lisa Werlinders Ofelia var skör och vacker både innan och efter galenskapen, ja även i döden för den delen. Språkbearbetning var sparsam på bästa sätt och jag fick höra den vackraste strofen från Hamlet till Ofelia: Betvivla att stjärnorna lyser,att solen går upp var dag,Betvivla att sanning är sanning, men tro:dig älskar jag. Jag vet att det finns de som påstår att dessa gamla dramer har tappat sin relevans, att de inte längre säger något om den värld vi lever i. Helt fel, menar jag...

Mitt liv i titlar
2010-07-01 00:07:00
Ni vet alla att bloggvärlden närmast är översvämmad av cirkulerande listor av olika slag, vissa mer intressanta och genomtänkta än andra, och att läsningen av dessa lätt kan bli upprepande, tråkig, dötrist och alldeles.., alldeles.., okej då, underbar. Men när jag hittade detta ganska fyndiga frågeformulär hos Bokmärkt var det läge att haka på. Hur ser ditt liv ut i boktitlar? F: Är du man eller kvinna?S: Den skakande kvinnan F: Beskriv dig själv.S: På drift F: Hur mår du?S: Naiv. Super. F: Beskriv stället du bor på.S: A room of one’s own F: Vart skulle du vilja resa?S: Du sköna nya värld F: Beskriv din bästa vän.S: Högläsaren F: Vilken är din favoritfärg?S: Vita tänder F: Hurdant väder är det just nu?S: Det blåser på månen F: Vilken är din favoritårstid?S: Tysk hö...

Vad är en kvinna?
2010-07-01 00:07:00
“Pärlor och patroner” är en samling bestående av 60 kvinnoporträtt, vart och ett presenterat på en sida i fyra serierutor. Det är ett mycket spännande format och naturligtvis en utmaning för författaren att sammanfatta ett helt liv på så liten yta, men Loka Kanarp har gjort ett bra jobb under omständigheterna. I en salig blandning, ett rasande tempo och med en underhållande rapp ton möter vi berömdheter såsom Marie Curie, Drottning Kristina, Ulrike Meinhof, Bessie Smith och Imelda Marcos. Nu drar du nog efter andan när du ser ordet berömdhet skrivet i samma mening som Ulrike Meinhofs namn, men det är just det som är bokens storhet. Att den inte viker undan från de mindre smickrande porträtten. Det hade såklart varit enkelt att bara ta med kvinnor av typen Florence Nightingale, men varken hon eller andra damer som konsekvent utfört den tradi...

Down here they all float!
2010-07-01 00:07:00
Stephen King har förstört mitt liv och för det hatar jag honom. Okej, nu kanske jag tog i lite. Mer sanningsenligt hade varit att säga, Stephen King har försämrat min livskvalitet och det irriterar mig, men det låter inte så djärvt och min ambition är att i någon mån vara, just det, djärv. Såhär ligger det till. När jag var elva år fick jag en bok i present av min faster. Titeln? Det. Författaren? Jodå, Stephen King. Ni kanske är bekanta med berättelsen om clownen Pennywise som bor i kloakerna och lockar till sig barn för att döda dem? Isåfall vet ni att min fasters presentval var, om inget annat, så definitivt djärvt! Problemet var att även om jag var en bokslukare, så var jag var ingen supertuff unge direkt. Världens boktönt, en liten speta med stora glasögon och stora t-shirts,  glömde alltsom ofta...
Mer om: Skönlitteratur , Stephen King

Och då sa pigan...
2010-07-01 00:06:00
Klockan är i skrivande stund kvart i nio på kvällen och jag sitter i soffan och väntar på att min mamma ska sluta skura balkongräcket till min nya lägenhet och åka hem någon gång. Alltså, missförstå mig rätt. Jag älskar min mamma och hon har hjälpt mig jättemycket idag med alla flyttkartonger ifrån helvete som aldrig tar slut och i dem dessa satans trycksvärtefläckiga koppar och fat till förbannelse som måste diskas och gnidas och sorteras in i skåpen som fucking förra ägarna inte torkata av ordentligt innan de packade sin förblajsade väska och drog dit pepparn växer för bövelen! Jesus, Maria och Josef… Skiner min frustration igenom? Men alltså, mamma, hon tycker liksom aldrig att det räcker. “Det vet du väl att jag aldrig gör något halvdant”, säger hon och bestämmer...
Mer om: Skönlitteratur

Ursäkta röran!
2010-07-01 00:06:00
Om kaos är granne med Gud finns det all anledning för mig att vara livrädd just nu. Jag och mannen jag älskar har ägnat hela midsommarveckan åt att flytta från vårt lilla, lilla hem till ett större hem som kändes som ett palats då det var tomt och som nu, när det står lådor och flyttkartonger överallt, mer känns som en obehaglig loppmarknad. Min skräck i denna stund är såklart att Gud, som då möjligen är vår granne eftersom vi helt klart hyser kaos, ska få för sig att komma och hälsa oss välkomna till grannskapet eller, ännu värre, vilja låna en kopp socker eller så. Då ser han ju eländet och det är garanterat en synd att ha det så inihelvete rörigt som vi har det. Så vansinnigt mycket läsning blir det inte tal om när man bär kartonger upp och nedför trappo...

Seriöst bokmissbruk
2010-07-01 00:06:00
Ett paket kommer lastat. Med vaddå? Med böcker. Som jag tänkte hinna läsa i sommar. Och detta samtidigt som jag ska flytta, vara hundvakt, få besök av svärmor, hantera hantverkare, och… jag vet att det var något mer… Jo, vila upp mig inför hösten. Det var så det var! Nu menar jag inte på något sätt att böcker inte går att kombinera med vila, för det går alldeles utmärkt. Hantverkare och vila? Kanske lite svårare. Nåväl kolla in paketet nedan, så såg det ut i orört skick.   När mannen jag älskar tagit ut sina seriealbum och böcker om trollkarlar, jättar och alver med superkrafter blev detta kvar till mig. Och ja, du ser rätt, jag beställde Det trots allt. Nu återstår att se om jag törs läsa den.   Och när man lägger den nya högen till det jag redan bestämt ...
Mer om: Skönlitteratur , Adlibris

Är det pant på flaskan?
2010-07-01 00:06:00
Efter att ha läst postapokalyptisk eländesskildring helt befriad från hopp á la The Road behöver en mänska ett brejk. Jag menar ett riktigt brejk. Ingenting rensar skallen så bra som ett avsnitt av America’s Next Top Model, men eftersom jag redan sett alla säsonger valde jag igår att plöja igenom ungdomsboken “Ängeln i flaskan” av Anders Nyman. Inte för att den har någonting att göra med Top Model whatsoever, utan just för att jag tänkte rensa skallen med den. Det funkade utmärkt, boken är ingenting jag kommer att gräva ner i en tidskapsel till eftervärlden direkt. Till en början följs standardreceptet för en ungdomsbok till punkt och pricka. Vi har en familj som består av en pappa som har ett viktigt jobb där han forskar och skriver rapporter och en mamma som mest är mamma och bakar, men som också kan få för...

Den breda vägen
2010-07-01 00:06:00
Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. De vackra orden är Karin Boyes, och jag kan inte låta bli att tänka på dem när jag läser Cormac McCarthys dystopi, “The Road”. Boken utspelar sig, vilket man av titeln kan förstå, på och runt vägen och jag vågar nästan påstå att just denna väg är bokens huvudkaraktär. Handlingens centrum är vägen, men personerna i boken är bara på väg. Förstår du hur jag menar? Tillbaka till Karin Boyes strof nu. Skillnaden mellan hennes verklighet och den far och son som i boken färdas mot varmare breddgrader i hopp om att skaffa ett drägligare liv efter den naturkatastrof som fullkomligt ödelagt den värld vi känner till och dränkt den i ett aldrig sinande askregn, är nog att färden i Th...
Mer om: Skönlitteratur

Normalitet enligt Google
2010-06-30 20:52:00
Då jag sitter och filar på min text om Patricia Highsmiths Carol, utgiven av Normal förlag, bestämmer jag mig för att göra lite research. Efter att ha skrivit in ordet normal börjar hjälpsamma Google ge mig tips på vad jag troligen vill ha reda på. Visserligen finns Normal förlag med där i listan, men visst blir människans oro uppenbar när man ser denna lista. Read it and weep, or possibly, laugh!