Linna Johansson

RSS Feed Besök Bloggen

Artiklar: 1-30, 31-60, 61-90, 91-120, 121-150

Slut med internet
2011-03-01 00:46:00
Jag tror att jag håller på att göra slut med internet. Eller åtminstone har vi tagit en hemskt seriös paus. Sen ett par veckor tillbaka ses vi bara under mycket sparsmakade former. Det är väl inget tänker ni. Men för mej är det det. Jag har levt halva mitt vuxna liv på internet. Jag har alltid haft en väldig massa aktivitet för mej här: spelat, mejlat, chattat, suttit i massor av forum, bloggat, facebookat och gud vet allt. Lägg till det ett ganska så gränslöst intresse för nyheter. Varenda dag har jag hoppat (nåja), upp och genast tagit reda på vad som händer. Men nu: det finns saker jag hellre vill göra. Vara med mina barn till exempel. De är inte längre ett nonstop arbete. Man kan göra saker med dem. Laga mat med dem, faktiskt sitta med dem en hel kväll utan att gå in i väggen. Just nu firar vi sportlov. Går och drar längs Årstaviken om dagarna, spelar Wii om kvällarna. Utan att Buster bajsar på sej eller måste äta hela tiden. Det är rätt så ljuvligt, trots att det fortfarande ...

Statusuppdatering
2011-02-25 15:37:00
Det är konstigt att leva. Man blir som alla andra, som sina föräldrar. Nu längtar jag efter våren. Som mina föräldrar. Jag brukade skita i våren. Våren är ju ful den med. Och betydligt kallare än vad den ser ut. Nu längtar jag efter just precis det: de där första kvällarna som går från milda till isande, som är som gjorda för ungdomsfyllor och bråk. Som mest av allt består i lera, tomburkar och fimpar. Men som också lovar att allt är kvar.

Ful-februari
2011-02-24 14:10:00
(Mikroskopisk februaritröst: Apelsinerna är i alla fall fantastiska just nu.) Februari, vilken enastående skitmånad. Pissgul. Äckligt stillastående. Började gråta, åtminstone inombords, nån av morgnarna på väg tillbaka från Toddans skola. Saker jag hatar mest med februari: 1. Fulheten. Plötsligt är allt så ohyggligt: Jag är ful, vårt hem är skitfult, bara damm och hårstrån och sladdar överallt. Jag har aldrig brytt mej om inredning men den här tiden på året får jag inredningsfantasier, vill slå ut och slänga allt och bygga mej ett litet zenbuddhistiskt tempel i trä med blott en bönematta på golvet. 2. Och så väntan. Denna olidliga, tröstlösa väntan. Julen kommer alltid så snabbt, till och med när jag var liten tyckte jag att det var lite chockartat hur plötsligt det var julafton. Men våren kommer aldrig. Jag började följa smhi:s rapporter på nätet för ett tag sen. Det fick jag sluta med. Det gjorde mej galen på riktigt att inte ens kunna hoppas på nåt annat dagen eller ens veckan d...

Privatblogg?
2011-02-21 13:55:00
Lou skriver apropå det här: ”Precis tvärtom har jag alltid tänkt med bloggande; äntligen ett forum där man kan vara svag och alldeles förfärligt ynklig utan att någon ser ned och stoltserar med sitt fläckfria framför näsan. Men du är förstås offentlig, och ja, känd, på ett helt annat sätt än privatblogg utan länk till verkliga världen. Har du någon gång tänkt på att skriva helt hemligt, utan foton och med alias, bara vräka ut vad fan som? Jag är bara nyfiken alltså, det är alls ingen uppmaning om att du Borde det.” Svar: Jag tycker också att bloggvärlden är generösare på det viset och det är därför jag tycker så mycket om den. Men ja, det är det här att jag, fortfarande, i nån mån är känd. Då blir man plötsligt föremål för diagnosticerande på ett helt annat sätt. Som Alex Schulman som i våras skrev att jag hatar mina barn. Mitt motstånd mot att blogga har inte så mycket med rädsla för den typen av texter att göra. Inte för att jag inte är en rädd människa, jag är sjukli...

Statusuppdatering
2011-02-18 12:50:00
Är avundsjuk på föräldrar med fasta, goda inkomster. Såna som har dyra yllekappor, blanka skor och överlag ser ut att komma från … München. Som utan att blinka kan ta med familjen på nån riktig restaurang och låta alla ta vad de vill. Har aldrig riktigt förstått poängen med pengar förrän nu. När jag tjänade pengar tyckte jag pengar var liksom obegripligt, nåt man gjorde av med utan att riktigt få ut nåt av det ändå. Men nu, å vad jag också vill klä mina barn i fina, hållbara kläder som inte hårdnar efter en tvätt, ta med dem på nån resa, en weekend till nån gammal kurort eller nåt. Jag hann köpa lite fina kläder till Toddan. De har Buster ärvt nu. Och de är verkligen fortfarande så mycket finare, mjukare och bättre än allt det andra.

Statusuppdatering
2011-02-17 16:18:00
O, eventuellt skulle jag faktiskt skriva om det bara jag orkade. Men det är så mycket, så rörigt. Jag är orolig för den här boken. Tänk om den inte blir bra? Tanken gör mej helt yr. Jag är för gammal för att misslyckas. Jag är trettiotvå år och har två barn. Jag måste kunna försörja mej. Jag måste kunna ta med mej mina barn på nån resa jag med nångång. Jag känner mej så oansvarig som satsar så mycket på en bok. En bok! Det går inte att leva på. Det kanske går att leva lite på det tänker jag i mina bättre stunder. Men jag kan inte ens bedöma det jag skriver. Om det överhuvudtaget liknar en bok. Nu när jag tittar på det så är det bara … ord. Dagar när jag känner så, det är som om marken försvinner under mina fötter, blir spyfärdig – på boken, på mej själv för att jag ägnat så mycket tid åt den. Och så orolig. För framtiden. Över mina barn. Mina små barn. Om det bara inte vore för dem … Jag kan ju leva på vad som helst. Men de kan det inte. Med barn, där finns det ...

Statusuppdatering
2011-02-16 12:01:00
Jag skulle vilja skriva mer här. Om det svarta hål av dåligt självförtroende och självförakt jag ibland faller ned i när det inte går bra att skriva. Men jag vågar inte riktigt. Blä. Tycker så jävla illa om den här offentligheten. Där man kan skriva och säga vad som helst men absolut ingenting om sina egna svagheter. För då hamnar man i sånt underläge. Man är den sjuka och den nojiga medan de andra fortsätter att skrida runt och låtsas som om att på deras front, där är allt så jävla bra.

Alexander McQueen
2011-02-15 20:50:00
Gjort istället: surfat besinningslöst. På allt möjligt: våldsbrott, mat, smink och – eftersom en del tidningar uppmärksammat årsdagen av hans död – Alexander McQueen. Hamnade tillslut vid ett bildkollage över hans sista kollektion. Blev bestört över den. Så fruktansvärt sorglig. Vacker men så … icke välmående.

Statusuppdatering
2011-02-15 20:14:00
Usch, prestationsångesten. Befinner mej i nåt sorts första liten prövning vad det gäller texten. En liten episod som måste bli bra. Och så värmde jag upp inför det med den där fullständigt stenade veckan. Det var skitdåligt. Nu befinner jag mej på mils avstånd från texten. Vågar knappt ta i den.

Statusuppdatering
2011-02-14 14:36:00
Idag: mild ångest. Som bara kan motas med pet med boken. Och eventuellt nån mycket enkel middag. Soppa kanske.

Familj. Food. Fashion. Och ett suicide by Gin & Tonic på det.
2011-02-14 00:10:00
Den här veckan: jag och Pietro gjorde nåt sorts ryck. Inte låta februari mosa oss den här gången. Och vi tog i från tårna. Vi stack till en hotellbar där Buster på egen hand sög i sej en ljuvlig skapelse på hallon och äpple så att ögonen rullade i pur sockerlycka. Vi bärgade hem idel skitdyr mat: färska fiskar, buffelmozzarellor och äppelmuster och gud vet vad. Jag håller på att bli söderfierad, går och spanar i alla de här små exklusiva matbodarna för jämnan. Mera söderfiering: gått och blivit lite modebiten eller nåt. Och då på alla de här svenska grejerna: Carin Wester, Fifth Avenue Shoe Repair. Har modet varit så snyggt som i årets vårkollektioner? Det tycker inte jag och jag råkade köpa både en och två och fyra tröjor. Köpte en Alla Hjärtans Dag-present till Pietro också. Det har jag aldrig gjort förut. Badade. Målade tånaglarna bara för att. Hämtade hem Toddan extra tidigt och spelade Wii tills han stupade. Legat i en stor hög med min familj och en påse kanelbullar. Buster sho...

Lära sej att sova vid 32
2011-02-10 11:20:00
Men bortsett från det funkar allt rätt fint, ändå. Ja nånstans här när onsdagen är iland brukar jag tänka: det funkar. Jag tror att det är för att jag går och lägger mej. Det har jag, tro det eller ej, aldrig riktigt gjort. Kan knappt minnas att jag lagt mej i tid en enda gång sen jag nångång i elva-tolvårsåldern utvecklade den dåliga vanan att gå och lägga mej halvtolv på söndagarna. Det blev senare halvtolv också på vardagarna, blev tolv och ett och tillslut tider som flöt fritt. Jag har alltid känt ett fruktansvärt motstånd mot att gå och sova. Ett krampartat motstånd, där varje moment – borsta tänderna, ta av sej kläderna – tagit massor av onödig tid i anspråk. Jag vet inte vad det är. Men det är som om en del av mej börjar ge upp saker och ting nu. I år har jag för första gången nånsin frivilligt lagt mej i tid. Jag tycker att det är lite sorgligt. Som om jag tagit avsked av en del av mej själv. Man är en annan människa på natten. Friare i tanken på nåt vis. Det sö...

Annat vinterrelaterat jag också klarar mej utan:
2011-02-09 10:42:00
6. Borttappade vantar 7. Vantar som surnat 8. Snöblöta ryggsäckar i ansiktet på tunnelbanan (ryggsäck är inte en väska för tunnelbanan, herregud) 9. Grus, grus, grus och mera grus. 10. Gråflammig himmel som spricker upp först då alla barnlämnarturer är avklarade och det är dags att kliva in och jobba – och slocknar ungefär samtidigt som det är dags att kliva ut igen.

5 orsaker att hata vintern:
2011-02-08 11:20:00
1. Overallshelvetet 2. Overallshelvetet 3. Overallshelvetet 4. Overallshelvetet 5. Overallshelvetet

Statusuppdatering
2011-02-07 11:08:00
Är verkligen jätteful nu. Helt jävla genomskinlig. Sådär så att inget hjälper, i synnerhet inte smink som bara lägger sej utanpå som kludd. Hatar vinterrelaterad fulhet: ådernäten som poppar upp överallt, håret elektriskt och platt om vartannat. Nytt för i år: jag har nu från och till rakt hår. Det klär mej skitilla.

Statusuppdatering
2011-02-06 21:12:00
Formen just nu: mycket splittrad. Upptäckte häromdagen att det var februari redan. Tänkte att jaha, det var den vintern, och den var ju inte särskilt svår att ta sej igenom alls. Och samtidigt: ett litet muller börjar göra se gällande. Har nått det där läget då jag lägger märke till saker: den utsmetade hundskiten på trottoarerna, grusmattan i hallen, mitt eget fula bleksiktiga ansikte.

Statusuppdatering
2011-02-04 11:37:00
Jag springer med barn. Köper mat och toarullar. Och däremellan försöker jag skriva litegranna. Och det är verkligen allt som händer på min front just nu.

BlackJack
2011-02-02 11:38:00
För övrigt är min åsikt i den här debatten numera att jag tycker att Helena Bergström kan få böla över hur mycket hon vill över uteblivna guldbaggar. Jag råkade nämligen se BlackJack nån av mina sista fortfarande stukade dagar. Gud vilken underbar film, gud vilken bortglömd film. I just den här Nutley-rullen spelar Helena Bergström Inger som återvänder till hemstaden Gävle efter att ha bott i Stockholm en tid. Det är dansband, fyllor, gräl och – såklart – Gävlebocken i brand. Inte en död minut är det, däremot oavbrutet dråpligt. Det var förresten i BlackJack Reine Brynolfsson fick sitt genombrott som Robert Mårbrink, en liten alkoholiserad uppstressad man alla vi med lite för många nojor inte har några svårigheter att identifiera oss med. Scenen med Robert på sin första tur i solarium oavbrutet stammandes – ”Är det här farligt? Det känns farligt på nåt sätt.” – är obetalbar. Liksom hela filmen. - På tal om Gävlebockar: Är man som jag torsk på Sver...

Statusuppdatering
2011-02-01 12:00:00
Nej men förlåt min frånvaro. Riktigt såhär sparsmakad var det ju inte tänkt att bloggen skulle bli. Jag är fortfarande småsjuk. Vinterkräksjukan övergick i en förkylning som övergick i en evighetslång rethosta som numera är under någorlunda kontroll dagtid men fortfarande trasar sönder mina (och alla andras) nätter. Hosta är min ständiga följeslagare, visserligen ett betydligt mindre frekvent inslag i mitt liv än vad den en gång var, men när den härjar som nu är allt så välbekant, så jag att jag genast förvandlas till en håglös tonåring. Bortsett från det gör jag lite research just nu. Vilket betyder att mitt huvud är nån annanstans. Men eftersom jag inte riktigt vet hur mycket och till vad jag ska använda all denna läsning om våld och vänskap i västmanländska småorter kan jag inte heller säga så mycket mer om det.

Statusuppdatering
2011-01-27 16:39:00
Är uppe på (de skakiga) benen igen. Försökte ”ta tag” i allt igen men känner mej fullständigt urblåst. Hittade knappt på Ica när jag var förbi där idag på den första hurtiga post sjuk-turen. Plockade upp texten men sitter nu här och har fortfarande inte hittat in i den, heller.

Statusuppdatering
2011-01-25 18:37:00
Jag (med familj) har just tagit mej igenom en liten vinterkräksjuka i fall ni undrar. Frossa, köttfärssås på badrumsmattan, ungar som spyr i sömnen medan man själv ligger i fosterställning och nästan-gråter. Finner ändå nåt sorts njutning i magsjukor. Intensiteten i det hela, det snabba förloppet, den där sista spyan som viskar att det är över nu … Är på ett konstigt humör. Var det innan också, nu bara ännu mer. Är tankfull som en sjuåring. Tänker på meningen med allt. På riktigt. Utan att komma fram till nåt särskilt mer än att jag ska ta tillvara på mitt liv. Inte spilla det på meningslösa saker, meningslösa människor, meningslösa vanor.

Statusuppdatering
2011-01-23 19:28:00
Gjort mej av med stora delen av min bekantskapskrets nu. Åtminstone i mitt huvud. Ett litet, litet liv ett tag. Ja. Det är vad jag vill.

Lästips: Näthat, långa kroppar, Black and Beyond och läppstift.
2011-01-22 13:49:00
(Diors ”Addict Negligee Pink 673″, bild lånad från lipstick is my poison.) 1. Aftonbladet har idag en artikel om kvinnohat i nätforumen. Läs vad mansforskaren Lars Jalmert, Julia Skott och Grovt Initiativ-Gustav har att säga om saken och låt er för en gångs skull roas av kommentarsfältet för att det så duktigt bekräftar läget … 2. Jag tyckte mycket om Fredrik Wass text om vad det kan innebära att vara lång. Kanske för att man så sällan hör män prata om sina kroppar såhär. 3. Black And Beyond är en nytt bloggfynd. Sanna skriver smart om mode. Läs bland annat om Cloé Schuterman och matglada modeller 4. Sen har ni väl inte missat att Katta Kvack, a.k.a crazy blogglady, har startat en liten delikat läppstiftsblogg: lipstick is my poison?

Fintröja
2011-01-22 12:31:00
I väntan på Lidija, inför vår nästa dejt: I dag gick jag raka vägen ut på stan och köpte en tröja från Minimarket i fucking mohair för skitmycket pengar.

Liiiidddi!
2011-01-21 12:16:00
(Carmen. Dagen innan Lidija åkte. Då jag alls inte var såhär jävla upprymd och hon inte särskilt deppig – det råkade bara se ut så på de enda bilderna jag tog.) Fredag igen. Fredag utan Lidija igen. Saknar. Kom hem nu för guds skull!

Personliga och politiska lösningar
2011-01-20 13:16:00
”Kjöller avrundade debatten” skrev jag men så var visst icke fallet. Här kommer ytterligare ett inlägg signerat Nina Björk: ”Visst kan den enskilda kvinnan, när hon upptäcker vad Sveland tyckte sig upptäcka, välja att skilja sig eller avstå från att försöka få fler barn. Men att, som Kjöller gör, kräva en sådan personlig lösning på vad som är ett politiskt problem förändrar ingenting för framtida kvinnor. Och målet för en levande kvinnorörelse måste vara den politiska ? inte den personliga ? förändringen.”

I böckernas värld
2011-01-19 23:11:00
För er som eventuellt missat det avrundade Hanne Kjöller häromdagen förra veckans Sveland-debatt med det här inlägget. Inte så mycket att säga om det, mer än att Kjöller visar att hon har bra koll på tidens språkbruk: feminister gör sej inte bara till offer – nu är de rakt av ”offerfeminister”. En sak bara: Jag roas lite av att Kjöller hela tiden återkommer till Maria Svelands beskrivning av sitt barn som en ”ockupationsmakt”. Kjöller verkar så chockad över detta ordval. Jag förstår inte riktigt. Gör hon sej till? Vet hon faktiskt inte om att i böckernas värld gör man såhär hela tiden, klär känslor i stora ord? Inte bara upplevelsen av nyfödda barn, utan allt: förälskelser, erfarenheten av att komma till ett nytt land, bråk med sin granne eller vad fan som helst. I böckernas värld är det ockupationsmakter och panik, terror och kontrollförluster mest hela tiden faktiskt. Och beskrivningen av ett barn som en ockupationsmakt är väl en utmärkt symbolik av h...

Träning/tips: Börja med huvudet den här gången
2011-01-19 16:18:00
Where the mind goes, the body will follow. Ett av många motton inom träningsvärlden. Träningsvärlden gillar motton. De är dessvärre oftast inte så mycket att ha. Men det här, signerat Arnold Schwarzenegger sägs det, tillhör ett av de bättre. Dit huvudet går följer kroppen efter. Stämmer inte alltid. Stämmer ibland inte alls. Men motsatsen: en kropp som knallar iväg på eget bevåg och tar huvudet med sej? Händer däremot aldrig. Därför: Börja med huvudet den här gången. Kanske har du redan kraschat bland ”kickstarter”, ”superdieter” och annat som brukar höra den här tiden på året till? Bra, ju förr desto bättre. Börja om från början. Börja om i rätt ände. Börja med huvudet. Huvudet – inte ett nyligen införskaffat gymkort eller utrensat skafferi – är din främsta tillgång i jakten på en fungerande träningsrutin. Sätt dej ned med ditt huvud och fundera: Hur ska du göra det bättre, behagligare, smartare än förra gången? Hur ska du inte göra? Vad fungerad...

Träning/Lästips: Varför mer inte alltid är bättre
2011-01-19 10:59:00
Vanligaste nybörjarmisstaget? Rivstarter. Att göra för mycket. Att försöka sej på att göra allt på samma gång: stora träningsmängder, hög intensitet, ny kosthållning och kanske plötsliga power walks varje morgon till jobbet på det – bara som en bonus sådär. Fastän du tidigare aldrig ens gick till jobbet. Att börja träna innebär alltför ofta att man genast söker den optimala livsstilen. Men att göra allt på samma gång är sällan optimalt. Tvärtom. Se det hellre såhär: Du har aldrig tidigare lyckats upprätthålla en träningsutin. Optimalt är alltså att du gör det nu. Det är det mesta och bästa som kan ske. Optimalt just nu är alltså allt det som får dej att börja träna – och fortsätta. Oavsett om det innebär bara små förändringar av din nuvarande alls icke särskilt optimala livsstil. Bloggen Träningslära skriver bra om saken i det här inlägget: ”Ett annat exempel är vid viktnedgång när en person minsann fått motivation till att förlora några kilon och då plötsligt skär...

Träning/Tips: Vad fungerar inte och vad kan du göra åt det?
2011-01-18 21:26:00
Använd först och främst huvudet inför en ny träningssatsning tipsade jag om. Fundera ett slag på vad som fungerade senast du försökte – och på vad som inte fungerade. För att förhoppningsvis kunna skissa på en, ny bättre rutin den här gången. Bara du vet vad det är som kommer emellan dej och träningen. Jag ska hjälpa dej lite på traven med ett par exempel på vad som kommit emellan mej och träningen – och vad jag gjorde åt det: Problem: Jag har mycket svårt att avbryta saker för att gå och träna. Jag kan bara jobba i riktiga sjok. Det vill säga jag kan inte jobba i två timmar, springa iväg till gymmet under lunchen och sen återvända till jobbet. Dels kan jag inte fokusera på det jag just håller på med när jag vet att jag snart ska gå och träna, dels har jag svårt att komma igång igen med arbetet efter träningen då bara liten tid av arbetsdagen återstår. Såhär gör jag istället: Jag tränar bara på morgonen eller kvällen. Före eller efter jobbet. Aldrig mitt under arbetsda...