Linna Johansson

RSS Feed Besök Bloggen

Artiklar: 1-30, 31-60, 61-90, 91-120, 121-150

Träning 2011!
2011-01-17 08:10:00
I den här bloggen har jag sen ett år tillbaka skrivit en träningsskola. Det är en träningsskola som främst riktar sej till dej som vill träna men aldrig riktigt fått till det. Det vill säga det har handlat mindre om frågan varför träna (argumenten för att träna rabblas intill förbannelse överallt annars ändå), vad träna (det får du bestämma själv), och riktar istället in sej på den lilla stora frågan hur. Hur gör man? Hur närma sej träning? Hur blir det av? Hur blir det inte av? Det har hittills blivit sjuttiosex texter i träningsskolan. Längre texter om saker som vad det innebär att träna snällt, vikten av att börja en bra dag och stanna upp för att analysera läget. De texterna har jag inte skrivit bara för er skull – utan också för min egen. Jag ville inkludera träning i bloggen men visste inte riktigt hur jag skulle göra. Träningsjournalistiken idag är så präglad av minutiösa träningsupplägg och ”kickstarter”, dieter och kosttillskott – och så vidare. Och ...

”Uppenbart är att du inte vill diskutera den verkliga frågan, vad man
2011-01-15 21:29:00
En introvert blogg skulle det ju bli. Så blev det den stora debattveckan här istället. Aja. Här kommer en rest från en annan debatt, den om fallet Assange. Det är en senkommen kommentar till det här inlägget: ”Linna Johansson, har läst dina inlägg och kommentarer om fallet Assange och raderingar av Twitterkommentarer. Då jag är mannen bakom upptäckten av de raderade Twitterkommentarerna vill jag gärna kommentera det du skriver. Uppenbart är att du inte vill diskutera den verkliga frågan, vad man har för skyldighet som brottsoffer. Istället vill du föra över frågan till det något förenklade, man har väl rätt att radera sina egna kommentarer som man vill. Självklart har du rätt att göra vad du vill med vad du skriver. Du får, utan att jag eller någon annan har synpunkter, till och med elda upp dina brev och kasta din hårddisk i Strömmen. I don?t care. Möjligen har nån pappskalle på Flashback synpunkter, men vi lämnar dem. Vad händer då när du blir utsatt för ett brott och blir ...

Och så tar vi den om att man måste inte tycka illa om barn för att man tyck
2011-01-15 14:14:00
Stort tack för alla kommentarer på föregående inlägg! För er som eventuellt missade det ska jag också passa på att tipsa om Katarina Wennstams inlägg i samma debatt.

Ingen vill ha dina råd, Hanne Kjöller
2011-01-14 11:39:00
Jag läser den här ledarkrönikan (DN 12/1), av Hanne Kjöller och känner att jag måste återkomma till det här med offentligt utdelande av råd och varför jag inte står ut med det. Kort bakgrund: Maria Sveland skrev för några par år sen en bok, Bitterfittan, om svårigheterna i att leva upp till sina feministiska ideal när barnen kommer. Boken fick mycket ros – och en hel del ris. Kritikerna, däribland Hanne Kjöller, menade att Sveland hade sej själv att skylla. Sluta gnälla, tyckte Kjöller. Varför skiljer sej inte Sveland då om det var så jobbigt? frågade nån annan. En hel debatt blev det tillslut om detta. Om Sveland, hennes äktenskap och hennes jävla gnäll.* Det var olustigt. Framförallt var det så dumt. För såhär är det: Vi har en offentlig arena. Där kan vi dela med oss av våra åsikter. Det är det många som gör. Vi kan också dela med oss av våra erfarenheter. Det är det också många som gör. Slutligen kan vi dela med oss av erfarenheter av tillkortakommanden och svårigheter. De...

Osnäll
2011-01-13 11:39:00
Praktiserat mitt osnäll: boxat bort en tom, illojal människa från mitt förflutna som nu dykt upp igen och propsat på ”samarbete”. Hade kunnat tacka nej bara, men sa mycket mer än så. Och det var så … tillfredsställande.

”De tycker allihopa att de fick sitt livs chans”
2011-01-12 10:02:00
Jag har flera gånger återkommit till teveprogrammet Biggest Loser i den här bloggen, bland annat här och här. Jessica Almenäs, programledaren för Biggest Loser, skrev ett svar på det senare inlägget – ett svar som inkom några dagar efter bloggposten lades ut varför jag gissar att de flesta missade den. Därför lägger jag ut den här så att alla kan läsa den: ”Hej Linna! Det är tråkigt att du har missuppfattat allt programmet står för. Deltagarna har gått ner i vikt på det enda sättet som faktiskt fungerar i längden, genom att ändra livsstil. Genom att stoppa i sig mindre kalorier än vad som går ut. Dvs träna hårt och äta sunt och kalorisnålt. Givetvis kan man inte fortsätta gå ner i samma takt som deltagarna gjorde under programmets gång, men det blev en rivstart för dem. I princip alla deltagare har fortsatt med sina nya sunda vanor efter programmets slut och ligger antingen kvar på ungefär samma vikt eller har gått ner mer. De har fått ett nytt liv, en ny chans och känne...

Lite till om offer
2011-01-11 20:34:00
För den som vill läsa Anna Trobergs svar på min text så finns det här. Jag tycker inte att det tillför nåt särskilt och känner inte heller att jag har nåt mer att säga om saken så jag stannar här. För nu, vill säga. För Var inget offer!-retoriken är numera så etablerad att den lär man väl få skäl att återkomma till, tyvärr. Men tills dess, läs den här kommentaren av Christine som spinner vidare på frågan om offer: ”En grej som stör mig är för övrigt tjatandet om ordet offer. Jag är så trött på uttalande i stil med ‘jag är minsann inget offer!!!111!!!’, ‘var inget offer’ och ’sluta se kvinnor som offer’. Att vara ett offer handlar om att bli utsatt för en orätt. Det handlar alltså inte om ens egen attityd utan om vad någon annan gör mot en. Även om man blir utsatt för något kan man ju också protestera mot detta (man kan också protestera i efterhand, tex även om man inte kunde/orkade protestera medan man blev mobbad kan man engagera sig mot mo...

I’m a loser baby, so why don’t you kill me?
2011-01-11 13:14:00
För övrigt är jag skittrött på allt prat om offer. Det är offer hit och det är offer dit och det allra viktigaste hela, hela tiden är att Inte vara ett offer. Vilken jävla högerprosa. När gick alla och blev små moderater? Fram för fler offer säger jag. Det är inte skitfarligt att vara ett offer vet ni. Jag har varit ett offer många gånger i mina dagar. Då har jag beskådat plågorna i spegeln länge och väl, åtminstone under den andra, bättre halvan av mitt vuxna liv. Att vara ett offer är inget av det som dagens debattörer lägger i ordet. En kort tid i mellanstadiet minns jag att ”offer” blev ett skällsord med betydelsen viljelös och värdelös ungefär. ”Var inte sånt jävla offer”, sas det framförallt killarna i ett par årskurser ovan, emellan. Där verkar vi nu vara tillbaka. Men det är inget dåligt att vara ett offer. Att vara ett offer betyder blott, som Kajsa Ekis Ekman skriver om i sin bok Varat och varan att ha råkat ut för nåt, att ha varit utsatt för nåt ...

Facebook-funderingar
2011-01-10 19:21:00
Ytterligare ett exempel på en situation där jag allt oftare kommit på mej själv mej att känna mej prövad: Facebook. Man får reda på så mycket saker om människor man inte ville veta. Deras politiska tillhörighet, deras dåliga smak och underliga ställningstaganden och så vidare. Jag har varit snäll. Låtit det passera, klivit in ibland och uttryckt mina åsikter. Men låtit det stanna där. Man ska ju låta det stanna där. Människor är ju olika, människor måste få vara olika, man kan inte bråka på dem för allt. Har jag tänkt. Men nu vet jag inte längre. När folk länkar till skitäckliga internettrådar där Julian Assange-fallet avhandlas medelst uräcklig Bjästa-logik? När nån sitter och trackar Mona Sahlin en hel valkampanj igenom? När det visar sej att ytterligare nån använder ”fitta” och ”bög” som vore de helt vanliga skällsord? Räcker det att vara snäll då? Sitta i nåt sorts fejkat samförstånd och resonera ihop? När ska man faktiskt vara elak? Hyvla av, slänga ut?...

Så himla lätt. Eller inte alls.
2011-01-10 19:21:00
Upphör aldrig att förvånas över: Hur lätt vissa har det. Det måste de ha eftersom de vet hur man gör. Emma Gray Munthes råd från henne till mej och andra: Fortsätt att vara snäll men var ingen ”dörrmatta”. Åkej. Tänk om det vore så enkelt som att bara man lät bli att vara en dörrmatta så skulle livet och relationerna rulla ut sej oproblematiskt och fint. Ibland räcker det faktiskt med att bara vara trevlig, så har man varit alldeles för mycket. Ibland har ens blotta närvaro och intresse varit alldeles tillräckligt för att ge fel människor luft och förnyade krafter. Ibland är snäll hur fel som helst. För människor är besvärliga. Människor låter sej inte flyttas runt med hur som helst. I synnerhet de manipulativa jävlarna låter sej alls inte flyttas runt enligt nån 1A-metod om ”vänlig men bestämd”. Vet ni inte vad jag pratar om? Var glada för det. Men tro inte att de inte finns därute för det, de som rycker på axlarna åt ”vänlig men bestämd” och gen...

Idiot
2011-01-10 19:21:00
Grejen är att snäll inte bara är snäll. Snäll är fegt, snäll befäster ordningar. Snäll fortsätter att stryka idioter medhårs. För ett tag sen lärde jag känna x. Alla sa att x var en idiot. Jag tyckte det var lite hårt. Jag var snäll. Och sen visade det sej att x var en idiot. Och nu har jag god lust att bara vispa undan den här människan. Jag kan vara bra jävla elak ska ni veta. Men av nån anledning är jag det aldrig längre.

Snällast i världen
2011-01-10 19:21:00
Generell känsla inför 2011: Inte vara så himla snäll. Trött på att vara snäll. 2010 var ett hysteriskt snällt år. Var snäll och överseende mot allt och alla. Vän med allt och alla. Läste till och med Axess-bloggen med ett snällt – okej överseende snällt – leende.

Piratpartiet – nu med hjärta!
2011-01-10 15:07:00
Anna Troberg är ny ordförande för Piratpartiet. Mitt förtroende för piratpartister är ungefär noll och intet ska jag väl börja med att säga. Men det ska Troberg försöka råda bot på nu. Hon ska nämligen föra in ”hjärta” i piratpolitiken. Låter ju bra. Men det första jag finner i hennes blogg är det här inlägget. Inte mycket hjärta över det. Man kan säga mycket om #prataomdet-initiativet men vad man inte kan säga efter läsning av texterna är: ”Hörni. Var inte såna offerkoftor.” Vad är det med folk egentligen? Vad är det med folk och deras ständiga ovana att komma med oombedda råd? Tror Troberg på fullaste allvar att det sitter människor med obehagliga erfarenheter i bagaget och bara ”va, vadå gå vidare? Aldrig hört taaalas om. Själv hade jag ju tänkt att rulla mej i dessa erfarenheter så länge det bara går.” Herregud. Det är ju jobbiga erfarenheter människor delger. Ibland så jobbiga att man gjort just vad Troberg råder en att göra – gått vida...

Hushålla
2011-01-10 00:50:00
Bra sak med romanen: Jag är inne på att hushålla. Hushålla med krafter, på vem och vad jag spiller dem på. Jag slösar så jävligt. Som om jag hade alla krafter i världen fastän just det är vad jag verkligen alls inte har. En liten insats i den andan: Idag köpte jag en sån där tetra med eneridryck i gymshoppen efter träningen. Jag är vanligtvis en kosttillskottstaliban – inga proteinpulver eller kosttillskott kommer över min tröskel. Alltid lagad mat. Som en jävla nyfrälst upprepar jag detta. Jag är väldigt avig till mat som inte är mat. Från och med i år: det är okej Linna, du får, ibland.

No more
2011-01-09 23:05:00
Nä, mindre snäll får det bli. Om inte annat för att snäll kostar. Jag tycker snäll kostar så jävla mycket att man vissa dagar fan knappt orkar mer än att bita sej i tungan och låta bli att be folk dra åt helvete. Som en gammal bostadsrättsordförande som plågade mej oavbrutet för att jag hade fräckheten att under ett år utnyttja min rätt att hyra ut min bostad i andrahand. Som jag sen bemödade mej med att samtala med om hur vi ska göra med det här att de fortsätter skicka ut hyresfakturor efter min – av honom som sagt framtvingade – försäljning och flytt. När jag faktiskt bara borde bett honom Dra.Åt.Helvete. Hårt och högt. Varför? Snäll och trevlig är värdelöst. Snäll utnyttjas bara av dem som inte förtjänar det. Så blir det mindre över till dem man verkligen vill vara snäll mot. Finns det nåt värre än att anlända förbannad och urlakad till nån kompisdejt för att nån annan idiot just sugit musten ut en? Åt helvete med det. I år ska jag hushålla med mina krafter.

Blogg 2.0
2011-01-07 18:21:00
Tror kanske bara att jag inte riktigt gillar bloggen längre. Den har blivit lite för mycket för min smak. För utsmyckad. För mycket bilder. För mycket ditt och datt. För mycket blogg. Tror att jag är klar med det där nu. Tror att jag ska återgå till det som var min ursprungliga idé, att använda bloggen för att skriva av mej. Hej Blogg 2.0! Det blir nog litet och rätt så introvert men nåt blir det.

Istället för en årssammanfattning:
2011-01-06 15:12:00
Hej, det är jag igen. Jag tänkte ett tag att jag skulle avsluta den här årskrönikan med en sammanfattning över mitt eget 2010. Men jag kom genast av mej. Mest för att det känns så långt borta nu. Inte för att jag inte minns det – jag minns det alltför väl: Det var en mörk och evighetslång vinter som höll på att göra mej galen. Sen blev det vår och det var bättre. Sommaren var bitvis rätt så ljuvlig. Hösten var inledningsvis uthärdlig men sen störtade jag igen. Det är bara det att jag skiter i det där nu. Jag har inget mer att säga om det. I slutet av året började jag att skriva. Skriva på riktigt, ett antal timmar varje kväll framför en av mina älsklingsserier, Columbo, tillsammans med resterna av julmaten, thaisoppor och julmust blandat med gin. Det var magiskt. Jag har velat skriva så länge jag kan minnas. Men jag har aldrig tyckt om det. Det har varit så jävla mycket prestationsångest och så jävla lite bara skriva. Men precis just nu är det inte så. Jag skriver. Jag har ve...

Årets Godnatt: VALET
2011-01-05 15:15:00
2010 års val kommer jag framförallt att minnas som valet då vi mobbade Mona Sahlin. Jag skriver ”vi” eftersom jag tycker att man kan tala om ett vi. Det må ha varit en mindre klick ungmoderater som orkestrerade anti Mona-kampanjen men deltog, det gjorde vi allihopa. Jag också. Använder man sej av den gamla sanningen att deltar i mobbing gör alla som inte säger ifrån så gjorde jag det. Jag sa inte ifrån. Jag tittade bara på. Köpte kanske inte allas utsagor om vilken katastrof Mona Sahlin var för socialdemokraterna men tänkte att så jävla bra är hon väl inte då. Sen såg jag henne tala. Det var ett bra tal. Ett skam drog över mej. Vilken enastående mobbing. Vilken kampanj. Och jag hade gått på den. Bara för att få det sagt: Jag har fortfarande inget särskilt till övers för Mona Sahlin. Jag har å andra sidan inget särskilt till övers för nån av våra partiledare. De är partiledare med allt vad det innebär: kompromisser, kompromisser och åter kompromisser tills mycket litet an...

Årets Skrattet som fastnade i halsen: KAMELTÅN
2011-01-03 22:03:00
(För övrigt tycker jag att kameltå är en rätt illa vald liknelse. Det finns rätt mycket som påminner mer om ett par blygdläppar – en kinesisk lyckokaka till exempel. Men det låter ju inte lika elakt förstås.) Jag vet inte när jag hörde talas om kameltån första gången. Det var bara ett av de där orden som plötsligt var överallt. ”Varning för de här byxorna. Man får kameltå i den!”, konsumentupplyste modebloggarna. ”Cameltoe!”, hojtades det om kända kvinnor på premiärbilder vare sej nån kameltå faktiskt var synlig eller inte. Iiiih. Om nöjesbilagorna en gång gick på jakt efter kvinnliga kändisar med nån grop i låren var plötsligt kameltån det nya heta villebrådet. Kameltån har kort sagt hårdspurtat i den digra listan över modemissar man kan göra och 2010 var det ordet på allas läppar. Det jagades kameltår som aldrig förr. Följaktligen finns snart inte en känd kvinna som inte blottat en urpinig kameltå. Såklart inte. Iklädd olika sorters kläder och materia...

Årets mest lidelsefulla: ROBYN
2011-01-03 16:33:00
”And I never was smart with love I let the bad ones in and the good ones go But I’m gonna love you like I’ve never been hurt before I’m gonna love you like I’m indestructible” Till de som inte förstår mina Robyn-aversioner brukar jag säga ungefär: Det låter ju så löjligt. Och så gammalt. Att Robyn på senare tid gått och blivit nåt sorts feministikon förbryllar mej. Gilla henne bäst ni vill men kom inte och säg att Robyns värld bebodd av idel tuffdåliga (men ändå så älskvärda) män och så ständigt svikna (men fortfarande lika lidelsefulla) kvinnor är nåt annat än just – gammal. I år slog Robyn rekord i lidelsefullhet. I år uppfann Robyn människan som inte finns: hon som tagit stryk i kärlek men som ändå är beredd att älska som om inget hade hänt. Brukade vara en myt om kvinnor vissa mindre begåvade manliga konstnärer höll sej med, att de liksom är som gjorda för att älska. Behövde tydligen berättas vidare av Robyn.

Årets kallaste: BIGGEST LOSER
2011-01-02 19:56:00
Snabbt. Hårt. Hånfullt. I Biggest Loser gav man inte bara uttryck för förakt för överviktiga människor. Man föraktade människan överhuvudtaget, hennes kropp, hennes väsen. Är det nåt träning lärt mej så är det respekt för kroppen och dess egna processer. Och människokroppen fungerar kort sagt inte under sån här behandling. Skitsamma tänkte programmakarna. Inte så mycket att förvånas över, kanske – programmakare har ju en tendens att göra just så: skita i saker och ting. Men programledaren Jessica Almenäs, som själv gått ut och talat om ätstörningar och kampen mot vågen, vad tänkte hon om att medverka i denna produktion där människor radades upp nakna i ett viktmoment som upptog halva programmet? Och vad tänkte de personliga tränarna, Mårten Nylen och Tanja Djelevic, om att coacha människor i metoder som går på tvärs mot alla de egna erfarenheterna om hur man faktiskt byter en livsstil mot en annan? De tänkte saker, det var alldeles uppenbart. Sällan har man sett så sammanbitn...

Årets Inte en gång till: MARILYN MONROE
2011-01-01 19:21:00
Jag tyckte aldrig att Joyce Carol Oates Blonde hade nåt att tillföra. Jag tyckte att det var ett svårt beräknande verk, därtill konstruerat och – fullständigt respektlös. Hade det alls varit möjligt att skriva den här boken om nån annan? Finns det nån människa ur modern tid vars hela ambition och inre liv Oates känt sej lika fri att vispa runt i? Jag tror faktiskt inte det. Men med Marilyn Monroe gör man vad man vill. Monroe var si, Monroe var så. Det vet vi. Och vet vi det inte spelar det ingen större roll. Lyssna till exempel på hur Åsa Magnusson, avdelningschef på psykavdelning 76F på Huddinge sjukhus i en artikel om behandling av borderline idag plötsligt kastar in Marilyn Monroe i handlingen: ”det är ganska troligt att Marilyn hade fått diagnosen borderline – emotionellt instabil personlighetsstörning – om hon levt i dag. Hennes känslomässiga svängningar, svårigheterna att hantera livet, hennes läkemedelsmissbruk och skräck för separationer tyder på det....

Årets krönikör: AASE BERG
2011-01-01 19:21:00
Gudarna ska veta att efter åtta (eller om det var nio) år som krönikör får man ett minst sagt komplicerat förhållande till genren. Jag kan numera inte läsa en krönika utan att först slå fast under vilka villkor just denna krönika producerats: under stress, under alltför generösa tidsmarginaler (händer oftare än vad ni kanske tror och är då och då boven bakom loja, oriktade texter), i ilska, i brist på ilska, på uppdrag av en redaktör, i klump inför nån kommande semester. Jag läser med mycket få undantag krönikörer. Det beror mer på mej än på dem. Jag står inte ut med att se andra fortsätta vrida sej kring samma gamla våndor som jag en gång gjorde. Formuleringsledan. Rädslan att upprepa sej som landar i tvångsmässigt oppositionerande. Ständigt oppositionerande som leder till längtan efter samförstånd … tills man upptäcker att man faktiskt nästan jämt tycker tvärtom. Och mitt i allt detta tycker jag, mitt ständigt motvalsiga jag, att krönikan har ett oförtjänt dåligt rykte. Det...

Årets blogg: FESTA MYSA MAILA
2011-01-01 19:21:00
Till de som brukar tugga om ”meningslösa bloggar” brukar jag ibland säga: ”Jaja, visa mej ditt val av kultur då?” Och sen får man nåt litet duktigt boktips eller så. Zzzzz. I år förstod jag inget av Kulturen. Sket i den. Fann att den hade inget att säga mej. Öppnade ett par böcker, slog förskräckt igen dem. Att nån envisades med att spela Håkan Hellströms outhärdliga karnevalspop på mitt kontor sammanfattade liksom läget. Nej, 2010 var inget bra år för mej och kulturen. Jag är fruktansvärt gnällig ska tilläggas. Ge mej det bästa du vet och du kommer att få höra att jag avskyr det. Men bloggar – de fortsätta att tala till mej. Och mest av allt talade Festa Mysa Maila till mej. Inte för att jag vet vad den är för nåt. Men det klirrar behagligt av isbitar mot glas, det är cigglukt och ångest det är mörkt och framförallt är det jävligt roligt hela tiden. Där har ni det, ett försök att ringa in en blogg som inte går att ringa in. Ta och läs den istället vet...

Årets träning: RYGG
2011-01-01 19:21:00
Jag har en liten lista över saker som aldrig blir av: skaffa en ny legitimation, tvätta sminkredskapen, ta hand om allt gammalt material (bilder, texter, anteckningar), som skramlar på de gamla uttjänta datorskeletten längst inne i garderoben … Jag tar jättekliv runt de här sakerna. Jag tänker inte göra dem. Och så var det med mej och ryggen, också. En hel livstid har jag ignorerat den. Viss träning kommer aldrig längre än till några halvhjärtade övningar med leksakerna på golvet och barn man nästan vill ska avbryta en. Ryggträning har jag nånstans associerat till sjukgymnaster och rehabilitering. Ryggen har jag, oklart varför, tänkt att man först måste ha ont i innan man ger sej i kast med den. 2010 var året då jag sa hej till min egen rygg. Sviterna efter mitt första ryggpass liknade inget annat. Det var inte den vanliga träningsvärken, det var inte den här påtagliga sportigheten, tyngden och sticken, inget av det. Det var bara några lätt förnimbara ilningar runt skulderbla...

Årets mat: FISKSÅS FRÅN THREE CRABS
2011-01-01 19:21:00
Mycket frekventa läsare av den här bloggen minns kanske att jag nämnde fisksås från Three Crabs redan i somras. Den här fisksåsen var min käraste vän i köket det här året. Aldrig har det varit så roligt att laga thailändskt, så rikt, så tacksamt. Har du också thaimatsambitioner? Då måste du skaffa den här fisksåsen. Kosta vad det kosta vill. Har du inte en anständig återförsäljare av asiatiska livsmedel i din stad? Skicka nån som har det. Det är slöseri med alla de andra ingredienserna att inte göra det. Ja det är i sanning slöseri att laga thaimat och sen inte helt och hållet få uppleva det på en gång syrliga, ruttna, dova och tvetydiga som är thaimatens bidrag till de gastronomiska sensationerna en människa kan få uppleva i detta livet. Och fisksås från Three Crabs är denna mycket märkvärdiga udd behändigt förpackad på flaska. I år fick jag förresten en skitfin julklapp – David Thompsons enorma Thai Street Food. Den ska tillsammans med min fisksås i detta nu ta över efter ju...

Årets Dags att reclaima: ORDET FÖREBILD
2011-01-01 19:21:00
2010 var året då prinsessan Madeleine smygfotades med en cigarett i näven och bannades med detsamma. Aftonbladet slog upp händelsen stort. Non Smoking generation engagerade sej. Debattinlägg författades. Nyckelordet var hela tiden förebild. Madeleine var i och med sin rökning inte en god förebild. Förebild, det är ett konstigt ord. Det tycks för det första numera bara vara kvinnor som kan aspirera om titeln. Och aspirerar, det gör de dessutom liksom per automatik. Utan att ha anmält sitt intresse sätter sej en liten jury ned och sammanträder kring varje kvinna som träder ut i offentligheten. Passerar hon? Det gör hon mycket sällan då kravlistan är lång: Alltid hälsosam ska man vara. Lycklig. Sitta på alla de rätta värderingarna. Stabila familjeförhållanden, helst. Inga kända sexuella utsvävningar. Drogfri naturligtvis. Och numera alltså också rökfri. Slutgiltigt omdöme: Ingen förebild. Allt som oftast. Inte så konstigt då att unga kvinnor ständigt avsäger sej alla ambitioner, hels...

Årets mascara: LASH QUEEN
2011-01-01 19:21:00
(De mascaror jag använt i år, från vänster: ”Double Extension” från L?Oréal, ”VibraLash Mascara”, från IsaDora, ”Lash Queen” från Helena Rubinsten, ”Falsies” från Maybelline, ”False Lash Effect”, från Max Factor och ”Fiberwig”, från Imju.) - Vissa letar efter det perfekta läppglanset. Andra efter det sammetslenaste underlaget. Och så är det en ansenlig del av oss som tycker att en bra mascara är hela grejen. I tio år har jag letat efter den perfekta mascaran. Jag har köpt tidningstesternas vinnare, jag har gått på jakt efter de glömda guldkornen. Jag har svurit lyxmascarorna evig trohet, jag har av en slump ramlat över en bra budgetmascara och genast fnyst över allt dyrt. Största händelsen Mascaraåret 2010? Att den gamla uppdelningen i lyx- och budgetmascaror började kännas irrelevant. För numera kostar även de folkliga kosmetikamärkenas mascaror i snitt närmare två hundralappar. Kanske för man på allvar förståt...

Årets saknad: WORLD OF WARCRAFT
2011-01-01 19:21:00
(Screenshot från World of Warcraft, ”Cataclysme”. Jaha ha det så kul då, utan mej.) Det finns de där uppbrotten som aldrig läker ut. Ett av mina är World of Warcraft. Kanske för att spelet ännu var i sin linda, för att vi befolkade denna nyfunna sagovärld utan att veta vart den skulle ta oss och därmed klev runt däri med spädbarnets vidöppna ögon … Skulle vi förbli i Azeroth, ge oss av för att döda Onyxia vecka efter vecka …? Det skulle vi inte, visade det sej. Nya världar lades till, spelare försvann, desto fler tillkom. Och en dag var inte WoW detsamma, det var världens mest spelade spel, det var en ändlös brakfest där vi talade vårt eget språk, firade nyår med öl i Stormwind, hojtade i mun på varandra, jämförde utrustningar i timmar … För drygt två år sen loggade jag ut för sista gången. Jag väntade mitt andra barn och WoW och familj fungerar inte. Den som säger det antingen 1. Ljuger. Eller 2. Har aldrig spelat spelet så som det ska spelas. WoW ä...

Året 2010!
2011-01-01 19:21:00
Hej, jag tänkte inte trötta er med ytterligare bloggposter om hur jag firar min jul. De redogörelser som pågår i bloggarna just nu (hur granen såg ut, vem som var tomte, vad man fick i klapparna och så vidare), är ungefär det tråkigaste jag vet och det skulle även gälla mina egna om jag satte igång med det där. Alltså hoppar jag över det. Men jul ska jag ändå fortsätta fira. Så medan jag gör det kommer min egen lista över året 2010 ticka på här. Så hörs vi igen på andra sidan om det här året.