Linna Johansson

RSS Feed Besök Bloggen

Artiklar: 1-30, 31-60, 61-90, 91-120, 121-150

Rätt så fab ändå
2011-01-01 19:21:00
Ni slipper en serie skittråkiga bilder från vår jul. Vi firar en nästan barnfri jul. Toddan är med sin pappa, och Buster kollapsade helt julspeedad för flera timmar sen. Det är rätt skönt. Pietro dukar upp en massa goda grejer med jämna mellanrum. Jag har leopardmönstrade strumpbyxor på mej. Nu ska jag lägga mej med en skål valnötter och kolla vidare på Ab Fab. Eventuellt tar jag ett glas vin sen – det är okej va, nu när inga ungar är vakna? Men nu: Ab Fab. Älskar Ab Fab, älskar Eddie och Pats. En dag, hoppas jag, är det där jag och Lidija. So long allihopa & God Jul på er!

Emo
2011-01-01 19:21:00
Klippt lugg. Bitit bort mitt röda nagellack innan det hunnit torka. Sprungit ut till Lidija och Kringlan på Carmen. Skål och God Jul! och nästan-tårar. Och så mina barn, överallt. Älskar dem just nu så jävla intensivt att det gör ont, alltihop med dem, oljudet de för, strumporna de hela tiden plockar av sej och lämnar efter sej i små högar, Busters nedbajsade blöja på sniskan … Idag, när jag stod i badrummet och Buster stod nånstans längre ned och den där lukten gjorde sej gällande … började jag gråta. Liv. Barn är så jävla mycket liv. (Och sen en dag ska de dö, de också. Usch dödsångest. Det sämsta med mina lyckligaste dagar är att de också är mina olyckligaste. Finns inte en scen, eller ett ögonblick som inte genast följs åt av den jävla sorgliga insikten om att en dag ska jag bara minnas det här.)

Rött och guld
2011-01-01 19:21:00
Aldrig firat en mindre ju än såhär: en klapp var, och en gran. Så skönt. Det värsta med jul är att man tror att man kanske bör göra alla de här grejerna liksom för ungarnas skull. Och sen slutar det med att man inte har tid med dem överhuvudtaget, utan måste sjasa iväg dem medan man står och halvgråter i köket. Hatar stress. Mina slutsatser av det här året: Har en särskild känslighet för det. Klarar inte av det. Kompromissar dock inte med: julpysslandet. Vi är troligtvis de enda som fortfarande sitter och knåpar med julkort. Och egna julgranskulor. Årets upplaga gick i det helt fantasilösa rött och guld. Men de blev mycket fina, för Toddan är (för) stor nu.

I’m A Fool For You
2011-01-01 19:21:00
Hämtat hem Toddan. Så jävla fin. Mina ungar, med dem är jag blott en jävla dörrmatta. Ville sälja dem båda förra veckan. Så jävla trött. Gnället. Invändningarna hela tiden. Tänkte mej – helt uppriktigt – en jul av gammalt snitt. Sitta i soffan som en annan Tyko Jonsson och fräsa åt dem att hålla tyst. Roade mej lite med den tanken. Den var på riktigt som sagt. Sen såg jag Toddan med nån ihopknåpad papp-julstjärna i handen utanför klassrummet och så rann alla stränga fantasier av mej. Och nu är allt som vanligt igen. Jag, som har mer gemensamt med Karl-Bertils mamma, är som vanligt. Håller dock fast vid: tänker inte göra nån brak-jul. Redan lite äcklad av jul. Allt skit folk släpar hem. Omslagspapperet på BR Leksaker. Allt shoppat av bara plikt.

De hårda klapparna hittar du på Julbazaaren!
2011-01-01 19:21:00
Sitter du i julklappsvåndor? Du har fortfarande ett par dagar på dej att ta dej till Modernistas julbazaar! Så slipper du slåss med aggressiva köttmassor och annat jobbigt. Botanisera i lugn och ro bland hundratals titlar, klassiker och ung nyskriven skönlitteratur, reportageböcker och kokböcker. Inget skräp – bara bra, snygg – och ny! – litteratur till minipriser. För fem spänn kan du dessutom shoppa med en kopp kaffe i handen. Modernista och Julbazaaren huserar på Kvarngatan 10, mitt emellan Mariatorget och Slussens t-bana. Öppettider imorgon, onsdag och torsdag hittar du här. Några exempel på vad du kan hitta: Marguerite Duras Anteckningar från kriget kommer i snygg presentpåse. I bakgrunden: Niklas Orrenius uppmärksammade reportagebok Här är allt så perfekt. Lokko-bibeln. En av Modernistas specialitéer är ung nyskriven skönlitteratur. Här Måns Wadensjös Förlossningen, som belönades med Katapult-priset. Och så Bodil Malmsten förstås. Välj bland flera titlar....

Lästips: Cissi Wallin
2011-01-01 19:21:00
Tar mej ganska mycket emot att länka till Nyheter24 men för den här gången då: Cissi Wallin #prataromdet.

Mer om #Prataomdet:
2011-01-01 19:21:00
1. Det är mycket om #Prataomdet, just nu. Tidningar, teve, radio – och så twitter, såklart. Kolla, läs. 2. Jag tycker att underrubriken på hemsidan är dubiös: ”berättelser från gråzonen”. Ord som ”gråzoner” riskerar att motverka det som jag tror är syftet med initiativet: att utmana föreställningen att sexuellt våld som det där våldet som aldrig riktigt är på riktigt, utan bara en fråga om just ”gråzoner”. Jag förstår poängen, ett ord som ”gråzoner” förlöser, gör att fler vågar berätta. Samtidigt beskriver flera av de berättelserna jag tagit del av regelrätta våldtäkter. De ska inte rubriceras som ”gråzoner”. Ta bort ”gråzon”, tack. Låt det stanna vid det utmärkta programförklaringen: ”Vi behöver fundera kring våra egna och andras gränser. Något ska förändras. Vi ska våga prata om det.” 3. Jag tycker att ni ska läsa Sandras Gustafssons text. Så liten, så osensationell, så hemskt vanlig, och kan...

”Taffeta Pink”
2011-01-01 19:21:00
Här är det frostiga läppstiftet, ”Taffeta Pink” från IsaDora. Jag äger snart bara lågprissaker, t-shirtar från Gina Tricot, smink från IsaDora. Obs! Koketterar inte längre med det. Jag är faktiskt ganska trött på det. Antar att jag nu befinner mej på tillräckligt långt avstånd från mina välbärgade frilansdagar för att åter längta efter det där: shoppa dyrt. Kanske inte shoppa mycket. Men dyrt. Skulle vilja ha nåt inåthelvetes dyrt.

The Kids Are All Right?
2011-01-01 19:21:00
Skrivit. Varit på stan. Köpt ett läppstift. Frostigt. Så himla juligt. Inte tänkt särskilt mycket på Toddan. Känt mej duktig för det. Lite karriärig till och med. Lite var sak har sin tid. Men jag är ingen karriärmänniska. Är ingen mycket närvarande mamma heller. Jag vet inte vad jag är. Jag är överallt och ingenstans hela tiden. När jag är med barnen tänker jag på boken. Och när jag skriver börjar jag genast tänka på mina barn. Och nu har jag redan börjat tänka på Toddan, igen. Liksom på ett dåligt sätt. Nervigt. Vad gör han nu? Är han ledsen över att jag fick nog av honom? Är han mycket ledsen? Skiter han i vilket? Har vi glidit ifrån varandra nu? För gott? Har alltid känt mej ganska rimlig med killar. Killar har inte slitit mej i stycken. Inte ens de dåliga. Tänkt att det måste betyda att jag är rätt så stabil i relationer. Men barn. Mina barn dominerar mitt känsloliv på precis det där viset jag inte vill. De gör mej skakig. Osäker på läget. Som en ganska oskön underström pockar...

#Prataomdet
2011-01-01 19:21:00
Förresten, tummen upp för det här initiativet. (Mer om #prataomdet finns dessutom här.) Skulle för övrigt själv gärna #prataomdet men just sex och makt är ungefär vad jag i slutändan tror att mitt författarskap kommer att handla om så jag måste spara allt viktigt jag gjort, tyckt och tänkt om saken till det. Det är därför den här bloggen är så sexbefriad överhuvudtaget. Men ni får det på bok, en dag.

Årets skvallerkärring: MANNEN PÅ NÄTET
2011-01-01 15:35:00
(Så HIMLA sexig? Assange? Jaså, jaha, det säger ni …) Det fanns mycket man kunde säga om fallet Assange. Mycket blev också sagt. Väldigt mycket. Människor visste. Exakt. Hur det gått till. De visste exakt hur övernaturliga Assanges erotiska krafter verkar på kvinnor. De visste också hur förlorade i kärlek varje kvinna blir i samma sekund som hon och han går till sängs. Och hur omåttligt besvikna de blir när det visar sej att han alls inte har vidare ambitioner för dem. Hur de då förklarar Hämnd. Och så gick det till när frontfiguren för Wikileaks och internetgurun Julian Assange anmäldes för våldtäkt. En gång i tiden pratade man om skvallerkärringar. Med detta menades lite till åldern komna kvinnor vars övriga åtaganden mattats så att de nu hade tiden över att intressera sej lite för mycket för vad andra gör och säger. Skvallerkärringen bodde med fördel i en mindre stad där möjlighet till viss översikt över skeendena fanns, och utbytet av information ägde rum till exempel på ...

Linnas träningsskola #74: Men träning ska ju vara kul! Skönt! Underbart!
2010-12-08 13:16:00
Du är inte där än. Men sakta men säkert kommer du också att kunna. - Sådär, då börjar vi närma oss slutet på denna träningsskolas tredje del som handlat om att komma igång med träningen – och fortsätta. En fortsatt träning förutsätter att du vågar syna det som kommer i vägen för träningen. Så gott det går har jag benat upp de vanligaste hindren: Träningstristessen, träningsontet och träningsotåligheten. Nu tänker jag avsluta den här delen med att göra tvärtom. Nu bakar vi ihop det. För det är nämligen såhär att allt sitter ihop. Den som tycker att det är tråkigt att träna står inte ut med att det gör ont. Den som är otålig kommer alltid att tycka att här och nu är olidligt tråkigt. Har man ont hela tiden blir man både otålig och uttråkad. Och så vidare. Tråkigt. Ont. Otåligt. Visst låter det motigt? Ska träning verkligen innebära dessa berg av besvär att bestiga? frågar du dej kanske. Tränar gör man väl för att man gillar det? Träna ska väl vara kul, skönt, underbart? Låt mej ...

Träna i vinter? Ja!
2010-12-08 11:05:00
Ok, då var det träningsskola igen! Träning mitt i vintern? Ja! Är det nåt jag rekommenderar så är det just träning mitt i vintern. På sommaren mår man bra ändå. På vintern – inte lika. På vintern är det obefintligt solljus och vinterdepressioner, pressade släkttillställningar och julmatsfrossa som övergår i julmatstristess – och en uppsjö andra påfrestande saker. Gör vad du vill och gör det hur lugnt du vill men försök att träna. Åtminstone nån dag i veckan. Det är mitt bästa tips för att ta sej igenom vintern med förståndet i behåll. Idag avrundar jag den tredje delen i träningsskolan, den som handlar om att komma igång att träna och fortsätta. Nästa vecka sammanfattar jag den.

Statusuppdatering
2010-12-07 22:42:00
Jo allt är fint, tack. Sovit. Utan att panika över att klockan redan var tio när jag kom upp. Skrivit litegranna. Hämtat Toddan och passerat raderna av föräldrar i kapprummet och tyckte att de såg ut som … jag? Luggslitna, trötta, bara vanliga?

Lågkvalitetsjobb, He Says
2010-12-07 12:08:00
En gång för länge sen hade jag en pojkvän som sällan missade en chans att uttrycka diverse åsikter om mitt dåvarande arbete som krönikör på Expressen. Det var inte nåt vidare arbete tyckte han, inte riktigt på riktigt, nej det var snarast att jämföras med prostitution att skriva för en sån lågklassig tidning. Dock gick han, som själv inte arbetade överhuvudtaget, med på att låta sej försörjas av dessa mina smutsiga pengar. Men det tog emot, som han sa nångång. Ja han återkom ofta, nästan tvångsmässigt till detta problematiserande av mitt arbete. När vi skulle träffa hans mycket medelklassiga mor blev jag till exempel förvarnad att inte nämna nåt om Expressen – hon skulle eventuellt säga nåt nedvärderande och det skulle kanske göra mej ledsen. (Det visade sej sen att hon var fullt införstådd med mitt arbete och hade inget otrevligt att säga om det, tvärtom var hon mycket gullig.) Det blev inte nåt långvarigt förhållande, tack och lov. Men jag har tänkt på det där ibland, hur ko...

Asiatiskt
2010-12-06 21:09:00
(Från vänster: Ljus Kikkoman-soja, Ketjap Manis och så jordnötsolja.) Gjort lite stan, mest mat. Fyllde bland annat på med lite asiatiska flaskor. Jag får ibland frågor om asiatiska recept. Det ska jag försöka fixa framöver. Till dess är mitt bästa tips till dej som vill prova asiatiskt hemma men inte vet hur: börja med (förslagsvis inte den mest överdådiga) favoriträtten, kolla upp lite olika varianter på receptet och jämför dem. Det vanligaste förekommande är kanske inte det korrekta men brukar inte heller leda en helt fel. Hoppa över de svenska matsajterna a la Tasteline och Ica där äppelcidervinäger och ketchup och alla möjliga underligheter kan stå med i ingredienslistan. Ingår förresten ”soja” i receptet kan du som regel skrota det också – soja är inte ett livsmedel och utan uppsjö olika med sinsemellan mycket olika smak- och användningsområden.

Så belåten
2010-12-06 12:40:00
Vet inte hur det gick till men i helgen skrev jag. En stund på lördagen och sen hela söndagen inpå natten tills ögonen blev sådär vätskefyllda och sköra som de bara kunde bli under mina mycket datorspelsintensiva år. Fyra sammanhängande sidor fick jag ihop. Det händer inte mej så ofta. Är så belåten. Ser ni nån liten människa därute idag med rödkantade ögon och lyckligt flin i ansiktet så är det förmodligen jag.

Om roman och tid och sånt
2010-12-05 20:08:00
Misan skriver: ”Inte för att jag har något med detta att göra, men det verkar så jobbigt och kravfyllt det här med romanen. Kan du inte göra något annat istället medan du väntar på att det känns lustfyllt och inspirerande igen?” Svar: Romanen är jobbig och kravfylld. Jag är alldeles säker på att åtminstone tre fjärdedelar av stressen jag känner kommer därifrån. Jag har ända sen jag insåg att jag ville skriva en roman också mått dåligt på tanken på det. Mängden material, svårigheten i att få idé och text att påminna om varandra åtminstone till del … Men jag kan inte släppa det ifrån mej heller, knappt ens temporärt. Det är som en dejt med nån man föreställer sej kanske kan vara är ens livs kärlek. Mycket skräck, prestationsångest – samt en och annan fantasi om att skita i allt. Men faktiskt skita i det? Otänkbart. Och jag kan inte skita i romanen heller i särskilt många dagar innan den börjar dra i mej. Lustfyllt och inspirerande har jag sällan upplevt förf...

Tjattret
2010-12-05 11:37:00
Ungefär såhär ser det ut, tjattret i mitt huvud: Petar på nåt julpynt i nån butik. Tänker: ”Varför är allt så jävla lågkvalitativt?” – > ”Kolla den här julkulan, ytan har redan spruckit! – > ”Det finns inte längre några saker som håller ihop.” -> ”Och nu ska allt det här skräpet fylla alla hem, gå i bitar och sen pånyttskaffas nästa år igen.” Och så de här bilderna av skräp, och åter skräp, soppåsar, sophögar … Jag tror att jag alltid bär runt på det här stress- och tvångstankarna, mer eller mindre. Dåliga dagar övergår de i nästa stresskänsla som övergår i nästa – och vid det laget har de tidigare knappt hunnit klinga av och är nu vildare, kastar sej till exempel förbi flera steg i förloppet. Men just i helgen har de varit lite lugnare. Inte frånvarande men puttrat på, släppt taget, hittat tillbaka, släppt igen.

Jag testar: Lash Queen, en lyxmascara från Helena Rubinsten
2010-12-04 11:34:00
Vad: Helena Rubinsteins ?Lash Queen? ? klassisk lyxmascara i klassiskt lyxutförande, det vill säga hylsa i repat guld. Utlovar det mesta en drottning av ögonfransar behöver: längd, volym och väl separerade fransar. Har som en av marknadens mest framgångsrika mascaror helt enligt traditionen också ynglat av sej i en ”extrasvart” version (samt ytterligare några varianter). Pris: Fasansfulla, fruktansvärda 320:- på Åhléns. Går att få något billigare på nätet men inte mycket. Första intrycket: Det kan vara det faktum att jag just hade applicerat två lager skitdyr mascara men jag kände mej verkligen extra classy, snygg och välmejkad min första partykväll med min ”Lash Queen”. Andra intrycket: Sen blev jag lite mer tveksam. Inte för att den här mascaran gjorde mej besviken men en och annan standardinvändning dök upp efterhand: ett lager är inget lager, och några vingar till fransar är det inte frågan om. Att den vet hur man bygger snygga fransar däremot, det gick d...

Se på mig, jag är väck som en tung gammal säck
2010-12-03 22:56:00
Att komma ihåg: Sova. Sova gör allt lite bättre. Vet inte hur jag kunde glömma bort det. Jag är ju alltid den första att tjata om sömn. Jag tror ju till exempel att hälften av all nedstämdhet kopplad till nyblivna föräldraskap i själva verket är sömnbrist. Jag räknade väl ut mej själv ur den kategorin. När man har en ett och ett halvt-åring hemma som bygger små klosstorn har man ju inte längre ett spädbarn. Men sex och en halv (fortfarande avbrutna) timmar natt efter natt, vecka efter vecka, månad efter månad är ju också för lite. Året ut: sova, sova, sova. Före allt annat.

Hur du gör din egen café-smoothie:
2010-12-03 14:49:00
Apropå smoothies fick jag häromveckan frågan hur man gör den klassiska café-smoothien, alltså de där hallondekorerade sakerna på plastmugg som smakar himmelskt av sommar och barnkalas. Svar: Rejäla mängder hallon är melodin. Min gissning är cirka två delar yoghurt, en del hallon hallon. Och till det, av de hallonsmoothies jag stött på att döma, har man också tillsatt nån skopa socker. En nyttigare hallonsmoothie får du om du tillsätter några skivor banan istället för socker. Nej bananen kommer inte att förvandla det hela till en banansmoothie – för det är syran i yoghurten och hallonen alldeles för stark. Som tidigare påpekat här: bananen bara sötar och mildrar din smoothie. (Ja, och så kan du ju spara några hallon på toppen för lite caféglamour mitt i veckan.)

Redcurrant Explosion
2010-12-03 12:57:00
Barnfri morgon. Åtminstone nästan. Sov till kvart i tolv. Är så lycklig över min återvunna förmåga att sova länge. Sömnbristen med Buster har bara till del berott på att han inte kunnat sova och på att jag själv tillslut inte heller kunnat det. Ständiga kvällar med sömnbristen kramandes, tryckandes och sprängandes i mitt stackars huvud att det omöjligt gått att släppa taget. Ni vet sådär att man bara nej, nu ger jag upp, titta här kommer paniktårarna också, snäll låt mej somna … men inte hjälpte det. Men idag har jag sovit, elva-tolv timmar. Gjorde en ny smoothie imorse på röda vinbär och dadlar. Jag kallar den för ”Redcurrant Explosion”. Nej, förlåt jag har tittat för mycket på Maria Montazami och Svenska Hollywoodfruar den senaste tiden. Nu snöar det ute. Jag ska skriva lite. Idag är en mycket bättre dag.

Är.Jobbigt.
2010-12-02 15:38:00
Aktivitet idag utöver de vanliga: säga åt mej själv att det är jobbigt. Det är jobbigt med barn. Det är jobbigt med alla tiderna, kläderna, vantarna som kommer bort, papperna som aldrig tar slut. Det är också jobbigt att hålla ordning på mej själv, mina egna papper, min egen hälsa, sömn, och allt det andra som måste stämma och gå ihop. Ja det är nog jobbigt att leva överhuvudtaget. Jag tror att jag egentligen aldrig vågat säga det här till mej förut. Jag har sagt att det är jobbigt. Men genast sökt hitta metoder, lösningar så att det ska bli lite mindre jobbigt. Orkar inte det nu. Det kanske bara är jobbigt. Punkt. Faktiskt rätt så skönt att säga det. Att ta lilla, nervösa, uppjagade Linna i hand och säga: du har rätt, det är mycket, det är vinter, det är jobbigt.

Kommit ikapp?
2010-12-02 09:41:00
De senaste dagarna: vilda panikkörningar i bröstet. Över allt. Framtid. Miljön. Mina barn. Inget konkret. Löjliga obegripliga saker ingen som inte känner såhär kan förstå, tror jag. Jag läser i tidningen om saker och ting: mord, utsläpp, också harmlösa händelser, ett rån i nån småstad, strömavbrott nån annanstans. Inget jag sätter i direkt samband med mej och min familj. Det är mer en ström som ilar: Världen funkar inte. Sen plötslig tystnad i mitt huvud några timmar. Tid att tänka. Tänka på framförallt: Varför känner jag så mycket inför så mycket just nu? Mitt liv är inte tyngre än förut. Det är lättare. Det är ganska mycket lättare till och med. Buster vaknar fortfarande på nätterna men jag har, när jag väl somnat, begåvats med en rätt tung sömn och får betydligt fler timmar per natt än förut (men jag kan ha fel här, har man en gång givit sej ut i det sömnlösa barn-land vet man tillslut knappt ut eller in med sömn längre …). Jag har tid att göra en hel del av det jag vill g...

Linnas träningsskola #73: En inspirerande tanke: Alfabetet
2010-12-01 15:17:00
Ta det rätta steget. För dej som är träningsotålig finns det inget viktigare än att ta det rätta steget – eftersom just du inte har råd att ta felbeslut på felbeslut och hamna på A igen. - Sätt upp större mål. Respektera kilot för vad det är – mycket. Tänk form och inte kilon – för du vet ingenting om att vara i bättre form än vad du är i nu. Tre insikter att mota träningsotåligheten med. Avslutningsvis vill jag vända mej till dej i otålig väntan på träningsresultaten med en liknelse: Tänk på träningen som ett alfabet. Från A till B till C. Det är träningens logik i ett nötskal. Det är också alltings logik i ett nötskal. Du bläddrar inte genast fram till sidan fjorton i en manual – och i de fall du gjort det så har du erfarit att det var dumt. Du fick gå tillbaka. Allt tog i slutändan längre tid än vad det gjort om du börjat från början. Att hoppa från ett moment till ett annat är meningslöst, värdelöst och i slutändan också verkningslöst. Charmigt kanske, me...

Träningsskola!
2010-12-01 09:50:00
Idag: sista tipset till dej som stångas mot träningsotåligheten. Vi ska prata om vikten av att göra en sak i taget och hur detta är extra viktigt för dej som är just otålig med resultaten.

Exempel på stress idag:
2010-11-30 21:04:00
1. Miljön. Jag är ingen miljökämpe, jag kan inget särskilt om miljöfrågor. Ändå tänker jag på miljön jämt. Och när jag tittar mej omkring ser jag bara: ohållbart. Varorna folk stuvar ned, alla de här apparaterna som bärgas hem. Lampor. Kaffekokare. Idag på väg hem med Toddan satt nån karl på tunnelbanan med en ny dammsugare i famnen. Alla dessa scener, alla dessa kartonger och påsar och papper, i mitt huvud ser jag tillslut bara sophögar, bränder, död, död, död … Idag när jag matade Buster med små frysta hallonbitar tänkte jag: Kommer det att finnas hallon i framtiden? Och tänkte att det kommer det inte. I mitt huvud är framtiden alltid en mörk ofruktbar plats där födan består i typ sand och plankton. 2. Såg en bild på Gripsholms slott i tidningen, nåt helgreseerbjudande av nåt slag. Så fruktansvärt vackert. Broar och vatten. Fuktiga grässtrån i gryningen. Ville gå där med mina barn, visa dem detta … Blir så stressad över allt vi inte hinner göra, som jag vill göra, d...

Mjukisbrallor
2010-11-30 13:23:00
Åkte till skolan i mjukisbrallor i morse. Bara för att det är så skönt. Och min stora toppluva på det. Bekvämligheten i vara helt ofixad, otvättat hår, noll smink, i mjukisbrallor och toppluva, ah jag kan inte nog förklara tryggheten och hemmahörigheten i denna min favoritutstyrsel. Men att som idag möta föräldrar på tunnelbanan, den ena piffigare än den andra, det är inte nån favorit. Äsch så piffiga är de inte men de har jobb att gå till, riktiga jobb, och klär sej därefter. Det här med att vara snygg, det är så jobbigt. Att man måste vara det hela tiden. Jag gör mej snygg till fest. Jag älskar att smeta in mej med nån grön ögonskugga och tre tjocka lager mascara. Men till vardags. Vill inte. Så jag borde stå upp för mina mjukisbrallor. Men det klarar jag inte. Istället kryper jag ihop och tänker: usch, påkommen. Och det var, antar jag, allt som behövdes för att åter sätta igång stressen för sen dess har resten av dagen gått i samma stressade ”så mycket mer som jag borde fi...

Statusuppdatering
2010-11-30 10:27:00
Hej stress, du var inte välkommen tillbaka.